Ett omöjligt uppdrag för en kvinna?
Alltid ensam, aldrig ensam. Så träffande formulerade förre statsminister Göran Persson (s) det tillstånd som präglade hans liv som politiker på toppen.
När den moderata makthavaren Kristina Axén Olin nu säger tack för sig och lämnar sin post som Stockholms finansborgarråd handlar det sannolikt om samma känslor. Om att vara ensam när man vill ha stöd, och publik när man bara vill vara privat.
Det är ett omöjligt uppdrag för vem som helst, och kanske i synnerhet för en kvinna. Att vara en tuff politiker som har hand om en kassa på 30 miljarder i Sveriges huvudstad.
Och samtidigt vara en bullbakande mamma som hänger vid idrottsplatsen och ändå aldrig snäser nån medborgare som vill tala allvar med henne när hon tar en simtur i badhuset. Kanske blev just detta, som hon berättar om i dn.se i dag, droppen. Att alltid vara ensam, men aldrig ändå ensam. (Läs mer på dn.se och svd.se.)
Inte vet jag var hon hämtade sina ideal. Men Axén Olin klarade länge sina många roller, som trebarnsmamma, maka och stjärna i politiken. Hon har varit öppen om sina missbruksproblem och fått förståelse. Men kampen för att hitta balans och släppa drogerna måste hon ta ensam.
Bara hon själv vet hur jobbig den delen är. En kropp och själ i stress blir sannolikt inte fit for fight på en månad, oavsett hur bra behandlingen är. Det handlar, som hon själv säger, om att ta en dag i taget. Och hur gör man det i politikens absoluta centrum, där almanackan snabbt kräver dubbel bokföring?
Tre barn pockar på sin mammas närvaro och uppmärksamhet. En hushållsnära tjänst verkar inte vara något hon tyckt löst detta behov. Att Kristina Axén Olin känner hur viktigt det är att leva nära dem nu är klokt. Livet som förälder går inte i repris och så länge politiken inte kan erbjuda mänskliga villkor kommer avhoppen att bli fler. Detta bör man prata om i Stadshuset och på fullmäktigemöten landet runt.
Måtte Kristina Axén Olin även i fortsättningen få sina politiska kamraters stöd och sympati. Så hon inte blir lämnad ensam med en tyst telefon när hon är borta från maktens centrum.
Den isoleringen kan vara förödande.
Jag gillar inte Axén Olins politik. En del av hennes förslag, som privatiserad socialtjänst, och utmaningsrätt för all offentlig verksamhet, har varit både märkliga och skrämmande. Men som politiker har hon samtidigt haft en tillgänglighet, ett tilltal och en utstrålning som många kan avundas henne.
För många år sedan, när kampen stod om ett bad i närheten av mitt hem, var hon den enda politiker som dök upp på mötet den där söndagen i den gamla biografen på söder. Sånt gjorde Axén Olin till stjärna. Och bidrog sannolikt också till hennes fall.
