Någon tvingar sina offer att under tortyr mörda den de älskar mest. Poliserna är korrupta, miljön är nergången, det är crackkvarter och gängland.

För att kunna visa utdragen, extremt fantasifull tortyr används en svag, långsökt handling som ska verka intellektuell: En komplicerad ekvation ristas in i offrens hud och ställer filosofiska frågor om kärleken verkligen finns. Lägg till massmördargenrens samtliga klichéer, stulna från filmer som ”Seven” och ”När lammen tystnar”.

Stellan Skarsgård spelar polisen som pratar med raspigt entonig röst. Han är nästan alltid bra, men vad hjälper det?