Städarna tystades och deras löner sänktes

Det är fortfarande mörkt ute. Skolans huvudingång är låst. Klafsande i blöt snö har jag hittat en sidoingång som är öppen.
Klockan är sju på morgonen. I ett klassrum är stolar uppradade på bänkar. Det gör det lättare att moppa golvet.
Den kvinnliga städaren rycker till. Hon har inte väntat besök. Hon är i medelåldern och kom hit klockan fyra i morse. Vi börjar småprata och hon är mycket vänlig men någon intervju vill hon inte veta av. Hon hänvisar till ISS regionchef Ann Johannesson i Skellefteå, 27 mil därifrån. Så har hon blivit tillsagd att göra. Hon har skrivit på ett papper om tystnadsplikt.
Jag vet vilket papper hon menar, för Kommunals sektion har redan visat mig det. Där står att man till och med kan mista jobbet, få straff i form av fängelse, böter eller skadestånd, om man bryter mot tystnadsplikten.

Hon blir glad att jag inte är påstridig. Så lätt är det inte att få jobb i Västerbottens inland med endast enstaka arbetstillfällen, antyder hon.
Städvagnen ser välutrustad ut. Det tycker hon också. Mer blir inte sagt. Vi betraktar i stället nostalgiskt två gamla skolbänkar med plats för bläckhorn som står i korridoren.
Hade hon vågat ställa upp på en intervju hade hon kanske berättat att när ISS anställde henne fick hon nära 2 400 kronor lägre lön i månaden än vad hon hade tidigare. Dessutom har hon sju färre semesterdagar. Det får jag senare reda på av facket.

En redan lågavlönad städare som får ännu sämre betalt, är det inte rena rama stenåldern? Det ska dock visa sig att det fullt möjligt att sänka löner och lägga munkavle på folk – och ändå hålla sig till lagar och avtal.
Så här går det till: Städarna var anställda hos VIBO, Vilhelmina kommunala bostadsbolag, fram till mitten av 2005. Sedan förändrades deras tillvaro drastiskt. Politikerna kom på att det gick att spara pengar genom att upphandla fastighetsskötsel och städning. Riksbyggen var billigast och fick ta över. Sedan anlitade Riksbyggen i sin tur ISS, ett multinationellt bolag med 410 000 anställda.
Endast tolv av de kommunala städarna fick jobb. Dessa prov­anställdes och fick lägre löner, några fick en lönesänkning med så mycket som 2 700 kronor. En lön på 17 700 kronor blev plötsligt bara 15 000 kronor. Förut­satt att man fick jobb. 21 av de kommunala städarna blev arbetslösa.

Kvinnan på Volgsjöskolan är rädd om sitt jobb och vågar inte säga något. Hos det privata ISS råder inte samma meddelarfrihet som inom kommunen. Nej, det är till och med så att regionchefen Ann Johannsson kräver att få läsa hela artikeln, inte bara citaten, när hon får veta att jag ska skriva.
– Vår policy är att media ska ta kontakt med mig, plus att jag läser artikeln – vad som publiceras, säger hon till mig i telefonen.
Detta är något KA inte kan gå med på.
Lite senare förklarar hon att kunden måste känna sig trygg att ingen känslig information, som städaren råkar se, sprids. Hon säger att ISS inte sätter munkavle på personalen, men det är inte så enkelt att prata med media.
– Ni har ju era knep. Man måste respektera etik och moral, och det är väl ditt ansvar som journalist att göra det, att inte utsätta folk, säger hon.

Annika Wibrell, Kommunals sektionsordförande, får samtal från städare som säger att de inte hinner med sitt arbete.

– Annika på facket har sagt till mig att man inte blir uppsagd om man talar med pressen, säger Tina Schander som inte är rädd att säga sin mening.

– När ISS kom hit var attityden: Dumma ISS som tog arbete från VIBO, det kommunala bostadsbolaget, säger driftschefen Bengt Sörlin. Foto: Leif Ahlmark

Någon vågar trots allt tala med pressen. Facket har ordnat så att jag kan träffa Tina Schander, 26 år. Hon var tidigare vikarie och förlorade endast 175 kronor i månaden på övergången till ISS. Nu städar hon en skola och äldreboendet Tallbacka, där hon precis har parkerat städvagnen på avdelningen Fjällros. Hon har en blå t-shirt på sig. På den står ”ISS, ett vinnande samarbete, våra kunders räddning”.
För henne blev ISS tvärtom en chans till ett fast jobb. Men, säger hon, för att jobba hos ISS måste man ha mycket skinn på näsan, ha yrkesstolthet, vara duktig och också våga säga ifrån. Själv har hon organiserat om jobbet och tagit en timmes städning från en skola och lagt det på äldreboendet, för att hinna med.
Hon säger att man ska sluta sticka under stol med att ISS fokuserar på att göra vinst.
Redan nu oroar hon sig för nästa upphandling.
– Då kanske det blir jag som blir utan jobb, säger hon.

Ja, snärjigare har det blivit. Det är de signaler som Kommunals sektionsordförande Annika Wibrell får. Henne träffar jag på källarplanet i kommunhuset, där Kommunals sektion har en lokal. Hon får samtalen från städare som berättar att de inte hinner med. I somras sänkte ISS städtiden med 53 timmar i månaden. Det kallas att justera tiden. En städare har berättat att hon är rädd att det kommer fram att hon inte hinner med sitt arbete, för då blir hon förflyttad.
– En metod ISS har är att låta städarna börja på helt nya områden, där de inte vet hur mycket tid den tidigare städaren hade. Då blir det också svårare att klaga, säger Annika Wibrell.
Hon har haft en och annan dust med ISS driftschef Bengt Sörlin. Om städarnas julledighet och att den inte beviljades i tid.

Bengt Sörlin har sitt kontor i en före detta bensinmack. Man kan fortfarande tanka i en automat utanför. Han sitter i den före detta godisbutiken och ser ganska beskedlig ut. Vad han säger till mig har regionchef Ann Johan­nesson krävt att få läsa.
Han städade själv hos VIBO tidigare.
– Städarna hade fruktansvärt mycket tid då. Det var överbemannat, anser han. Nu städar ISS enligt kommunens anbud. ISS bemannar utifrån uppdraget.
– Största felet var att kommunen inte gick ut till skolorna och talade om vad man köpt, säger han.
Han har skickat ut ett papper till städarna om vilka regler som ska gälla vid ledighet. I papperet påminner han om tystnadsplikten. ”Det finns dom som inte verkar tänka på vad/vem man pratar om/med.” Han vill ändå lösa allt på bästa sätt och förklarar att han varken bits eller är diktator.
Bredvid har Riksbyggen sina lokaler, men där finns just då ingen som har tid att prata med mig.

ISS och Riksbyggen delar på lokalerna i en före detta bensinmack.
Foto: Ann-Christin Sjölander

Städarna offrades för att kommunen skulle spara pengar och företagen kunna göra vinst. Är det då ingen som känner åtminstone ett moraliskt ansvar för att det blev så?
– Att städarna fick börja på lägre lön tillhör regelverket. Detta är en affärsuppgörelse med Riksbyggen, säger Ann Jo­hannesson på ISS. Det handlar om att bemanna utifrån produktionstid. Att vara kostnadseffektiv men ändå hitta lösningar som gör arbetet drägligt.

Riksbyggen då, ett folkrörelseföretag, vad har de för ansvar? Till slut ber jag Ylva Thörn, Kommunals förbundsordförande om en kommentar. Hon sitter i Riks­byggens styrelse. Men där är policyn att enskilda ledamöter inte uttalar sig.
Förhandlingschef Kurt Sjöberg låter meddela att kommunen inte ställde krav på att de skulle ta över personal, trots att Riksbyggen var beredd att anställa personalen.

I Vilhelmina förklarar kommunchefen Karl-Johan Ottosson att det är Riksbyggen som har den juridiska kopplingen till ISS. Politikerna har inte sänkt lönen, det får ISS svara på.
Sedan gör han en jämförelse med byggsvängen.
– Om man jobbar på ett bygge och blir varslad får man söka ett nytt jobb. Det är ens eget val om man tar jobb hos NCC eller Peab.
Det får mig att tänka på rörläggare som slutat inom kommunerna och tagit jobb hos just byggföretag för då får de högre löner. Så den jämförelsen haltar betänkligt. Det kanske ligger något i att Kommunals sektion i Vilhelmina har ett runt kort på dörren: Högre lön! Byt kön!
En person är dock självkritisk. Oppositionsrådet Åke Nilsson (s) säger:
– Vi hade inte alls tänkt oss att Riksbyggen skulle anlita en entreprenör och att städarna skulle få gå ner i lön. Vi borde ha krävt att personalen tagits över och fått behålla sina villkor.
Han är inte heller säker på att kommunen tjänat så mycket som det var tänkt. Skolorna har behövt mer städning. Det har blivit flera tilläggsavtal med ISS.

Hur gick det då för de arbetslösa städarna? Ja, en och annan drog en vinstlott.
Peder Stenbom tittar in på Folkes Hus och tar en fika. Han har en keps på huvudet som han skjuter bakåt. På kepsen står det Vilhelmina Städ. Han startade eget och har nu tre anställda.
– Vi städar bland annat vårdcentralen och  folktandvården. Jag har samma lön som mina anställda, berättar han, och kan fortfarande knappt fatta att han har ett eget företag.

Det gamla gänget städare, som jobbade ihop förr, vill inte mista kontakten utan träffas regelbundet på Sten­mans konditori.
Foto: Leif Ahlmark

Kristina Markusson har åkt in med skolbilen från Meselefors, två och en halv mil från Vilhelmina. Hon brukar fika på Folkets Hus eller Stenmans konditori med sina forna arbetskamrater, bland dem Peder. De brukade vara som en enda stor familj. Hon är 55 år, intervjuades av ISS och blev ratad.
– Orosmolnen hopade sig och jag började kämpa direkt, säger hon.
Tack vare en snäll ”gubbe” som hon är gift med som tog hand om försörjningen är hon idag utbildad undersköterska.
På Stenmans brukar hon ta en morgonfralla, en godbit och kaffe. Från den runda serveringen kan hon blicka över mot Volgsjöskolan, där kvinnan som jag mötte fortsätter att städa. Jag fick aldrig hennes namn.