Låt lönen göra kommunalarna synliga!
Kommunal har slutit ett av arbetsmarknadens bästa avtal och i år ser medlemmarna resultatet i lönekuvertet. Lönelyft mellan 1 700 och ibland uppemot 2 100 kronor har glatt och nästan chockat många. Inte sedan slutet av 1980-talet har nivåerna varit lika höga. Och om prisökningarna hålls i schack kommer det här året förbättra kommunalarnas ekonomi och även minska lönegapet till mer högavlönade grupper i LO.
Individuell lön är huvudregeln i avtalet med arbetsgivarna sedan 15 år och allt fler arbetsplatser använder sig numera av systemet, vilket är bra. Ofta hävdas att det individuella systemet är orättvist, för att ”alla gör samma jobb”. Men man kan lika gärna säga att tarifflöner är orättvist, eftersom inte någon gör ”samma jobb” som någon annan, utan förtjänar att bli sedd för just sina egenskaper och få återkoppling på sina arbetsinsatser.
Möjligheten att skjuta till extra pengar finns och används, även om KA:s granskning visar att medellönen för undersköterskor, vårdbiträden och andra i den kommunala äldreomsorgen som lönesatts individuellt inte är högre än där sådana löner inte finns. Men eftersom det individuella lönesystemet är själva förutsättningen för att ett avtal ska skrivas på, kan man inte dra slutsatsen att allt vore bättre om de gamla tarifflönerna kom tillbaks. Det gör de inte, och det är dags att sluta drömma om tarifflöner och i stället jobba för det system som finns. Här har både Kommunal och deras motparter ett ansvar för att jobba fram lönekriterier som är sakliga och begripliga och ge alla chans att bli bedömda utifrån det jobb de gör. Och kanske är det där skon klämmer. Hur många arbetsledare har i dag tid att verkligen ge sig ut på golvet och göra bedömningar av alla, så att lönesättningen blir sjysst? Finns det sektioner som vänder systemet ryggen och säger att det är arbetsgivarens sak och därmed lämnar sina medlemmar i sticket?
Det finns många vägar att nå målet, och exempelvis i Botkyrka i Stockholm förhandlar sektionen utifrån individuell lön så att medlemmarna blir nöjda. Lär av dem! Glädjande är också att facket på många håll varit framgångsrikt med sina låglönesatsningar, vilket visar sig i höjda medellöner. Att jobben är olika och att individer är olika är både en möjlighet och ett problem för Kommunal, som har stora grupper av medlemmar. Risken är just att man, av tidsbrist eller ointresse, väljer att se alla som ett kollektiv, vilket kan vara lika orättvist för den enskilde som en slarvigt satt individuell lön.
