Applåder för bussresor räcker inte!
I lördags blev jag applåderad av en demonstration. Eller snarare, vi som satt på buss 66 på Hornsgatan möttes av gillande miner och handklapp från en liten protest mot bilism, avgaser och taxehöjningar som pågick mitt i gatan, på eftermiddagen.
Gruppen ville bua ut stadsjeepen och uppmuntra kollektivtrafik. Något som dagens styrande inte bryr sig om.
En fotgängare blev illa skadad när han blev påkörd av en bil på Hornsgatan för några veckor sedan. En olycka i mängden, en vanlig måndagskväll, som förvandlar några människors liv till en tragedi.
Storstockholms trafikbolag, SL, höjer snart priset på månadskort igen. För att det ska bli riktigt orättvist drabbas de som har långt att resa värst, genom att zonindelningen av storstaden gör det dyrare att bo i förorten. Ett tänk, som förutom att det är klimatfientligt, även går stick i stäv emot hur storstaden en gång i tiden var tänkt att fungera.
Har de båda händelserna något samband?
Ja, allt handlar om vad man tycker att bilismen respektive kollektivtrafiken ska få kosta, och konsekvenserna av olika val. Att ha nolltaxa och helt gratis kollektivtrafik är en utopi, en vision om hur det skulle kunna vara i den mest perfekta av världar. Där är vi inte idag, men att ha låga priser på kollektivtrafik och gynna den på bekostnad av bilism vore steg ett. I dag är det snarare tvärtom.
Att hacka sönder en stad i priszoner, där det kostar mer att resa ju längre avståndet är mellan start och mål, är fullständigt i strid med tanken om storstaden som en plats för rörlighet. När exempelvis tunnelbanorna i Paris och London en gång byggdes var det med argumentet att staden som växte skulle kännas hel, att avstånden skulle verka överkomliga. Det skulle kunna gå att bo på ett ställe och arbeta på ett annat. Tunnelbanan skulle förena oss alla, göra boendet jämlikt.
Inte föreställde sig dessa visionärer och stadsplanerare dagens småstadsmentalitet i taxeplanerandet i Stockholm, som dessutom gör förortsungarna och deras föräldrar till förlorare, liksom alla som behöver kollektivtrafiken för att få ”livspusslet” att fungera, för att citera en känd tänkare (m). Var finns rättvisan i detta?
Att se hela Stockholms län som en resezon, från Nynäshamn till Norrtälje, som den förra majoriteten gjorde med enhetstaxan, ger förvisso SL mindre klirr i kassan, det var en dyr reform, men vilken toppenidé för att uppmuntra kollektivresandet och behandla alla storstadens områden jämlikt.
Att dela upp regionen i flera zoner är dålig klimatpolitik. Det är på de långa sträckorna kollektivtrafiken fyller störst funktion, framhåller miljöpartiets Yvonne Ruwaida i DN.se och det är bara att instämma.
Att köra bil i storstaden fortsätter att vara billigt, trots de uppenbara nackdelarna för hälsa och säkerhet.
En trängselskatt på 20 kronor, som dessutom är avdragsgill och där ”miljöbilar” helt slipper undan verkar inte minska trafiken, enligt de senaste mätningarna. Varför så kallade ”miljöbilar” ska köra gratis kan man verkligen fråga sig! Trängs inte dessa bilar med de andra som korkar igen stans gator och lemlästar medborgarna?) Är inte även dessa plåtlådor och deras bränslen klimatpåverkande, om än i något lägre grad?
Trängselavfgifter fungerar som styrmedel för att minska trafik. Det visar exempelvis London. Men det kan inte vara lägre avgifter än för en bussbiljett, som i Stockholm. De invånare som röstade ja till trängselavgifter röstade även ja till att en del av intäkterna skulle gå till kollektivtrafiken.
Men de borgerliga storstadspolitikerna har inte tänkt släppa en krona från trängselavgifterna till kollektivtrafik, utan väljer i stället att storsatsa på nya energi- och trafikalstrande motorleder! Och skippar investeringar i cykelbanor.
Ett praktiskt exempel på avgasfrämjande politik är stoppet av förnyelsen av den i dag hälsofarliga, hårt trafikerade Hornsgatan, som togs fram av Vägverket och de dåvarande gatu- och fastighetskontoret för två år sedan. Bakom förslaget ”säker huvudgata” låg flera års arbete, enligt DN 080313.
Målet var en huvudgata med färre olyckor, minskat buller och avgaser. Efter maktskfitet har hela projektet hamnat i papperskorgen och hemsidan har släckts ner.
Den förra majoriteten blev inte miljövänner över en natt, utan tvingades dit efter regeringens uppgörelse med v och mp. M en sen togs en del vetiga beslut. Den nya majoriteten har inget intresse av att fortsätta arbetet, vilket är tråkigt för alla som bor, jobbar eller rör sig längs denna olycksbelastade, bullriga och avgasbemängda gata. Det trevligt att få applåder för att man åker buss, men tråkigt att det behövs så lite för att vara miljövän i dag.