Illustration av Magnus BardDetta är på riktigt och handlar om unga människors chanser, framtid och vägval. Lärarna är engagerade och krävande. De förmedlar att det handlar om att lära för livet, inte bara för nästa prov. Föräldrarna har mobiliserats, utan deras sam­arbete är det kört. Ska eleverna klara det tuffa målet?

Klass 9A visar tydligt vad skolpolitiken handlar om. Drömmar om ett bra liv har alla, men hur många skoltrötta ungar i nian förstår hur viktig högskolan är? Att det handlar om att öppna dörren till en större arbetsmarknad med fler möjligheter och högre löner.
Alliansregeringen och skolminister Jan Björklund säger sig satsa på kunskap. Tyvärr stänger en del av hans reformer dörren för unga från hem utan studietradition, det vill säga arbetarklassen.
*
Det är inte längre möjligt att kunna göra högskoleprovet via 25:4-regeln (25 år och minst fyra års yrkes­erfarenhet).
* Elever på yrkesprogram missgynnas vid intagning, om de inte själva kompletterar med teoretiska kurser under gymnasietiden.
* De som inte läst in alla kurser på gymnasiet och sen kompletterar via Komvux hamnar i en särskild kvotgrupp med betydligt hårdare konkurrens. Elever som läst reducerat program på gymnasiet får inte längre högskolebehörighet.
* Dessutom visar en rapport från LO, ”Klass, kön, etnicitet”, att studiemedlen urholkats kraftigt. I dag motsvarar de 52 procent av en industriarbetarlön, jämfört med 74 procent 1990. Det minskar den sociala rörligheten, eftersom arbetarföräldrar sällan kan hjälpa sina barn med pengar som medelklassföräldrar.

Fler högskoleplatser och högre studiemedel  kan bryta klasskillnader. Rapporten visar att klass styr mer än födelseland när det gäller utbildning. Utrikes­födda barn med välutbildade föräldrar klarar sig lika bra på arbetsmarknaden som svensk­födda – om de går på högskola. Graden av social rörlighet styrs av hur mycket regeringen vill satsa på utbildning. Det kommer att påverka lönerna.
Utan den chansen att klättra på klasstrappan blir det ett överutbud av lågutbildade som slåss om jobben. Vilket gör det svårt att hålla lägstalönerna uppe. Fler studenter och färre arbetare är därför bra, både för LO som kollektiv och för arbetarna som individer.