I svensk skola är det först inga betyg alls och sedan betyder de allt. Men om de säger sanningen är mer tveksamt. Det finns risk att en del skolor konkurrerar med höga betyg, det vill säga sätter bra betyg, som inte motsvarar prestation, för att locka till sig elever.
Detta gäller särskilt privat drivna skolor, visar en kartläggning från skolverket.

Det är inte enkelt att välja, och värst är det nog i Stockholm, där ett stort antal kommuner öppnat för ädel tävlan om platserna sig emellan. Och de stackars ungarna riskerar därmed att få orimliga resvägar till skolan, förutom att kanske inte få den inriktning de hoppats på.
Nej, den svenska skolan är snurrig och eleverna blir lidande.

På Johannesskolan i Malmö går 40 procent av niorna (!) ut grundskolan utan tillräcklig behörighet till något gymnasieprogram. De har inte fått godkänt i kärnämnena svenska, matte, engelska och kanske inte heller i andra ämnen och hamnar i ett Individuellt program, en sorts förlängd grundskola, med risk för utanförskap och långtidsarbetslöshet.
Med de nya energiska lärarna som under några månader ska få upp studiemotivationen i klass 9A så har det börjat hända saker i klassen. De planerar för framtiden och inser plötsligt att betygen är avgörande – och att de går att påverka med egna insatser!
Den nya rektorn sätter ribban högt: Alla ska gå ut med godkänt. Ja, det är ett rimligt mål, och det som är skämmigt är att det räknas som högt och inte varit självklart tidigare.

Studievägledaren försökte i stället i gårdagens avsnitt, säkert av omtanke, hindra eleverna från att ha för stora planer, och framhöll att det ”kunde vara skönt” att gå på ett IP-program! Man baxnar och känner sig sorgsen å dessa unga människors vägnar. Är det för att skolan har hög andel ”blattar” som förväntningarna från lärarna, och även elevernas egna, är så små?
Lär då av Rinkebyskolans energiske mattelärare och de övriga som hyrts in i programmet hur man kan ändra på den saken. Krav, förväntningar, engagemang och kärlek till undervisning och ungdomar kan få en svag klass att uträtta underverk!

I den debatt som jag har haft med läsare om betyg så framhålls de som lösningen på svensk flumskola. Betygen är en metod att sortera elever, men om kraven är för låga och undervisning dålig i övrigt så är det tveksamt om betygen hjälper de som redan har problem.

Finland visas med rätta upp som ett gott exempel. Där är det betyg från årskurs 5, men det är inte betygen ensamma som förklarar skolans topplacering för tredje året i OECD:s internationella skoltävling i Pisa.
Tidningen Dagens Samhälle har ett reportage om det finska undret i sin temabilaga Skola & Lärande (mars/2008) och visar på några intressanta saker.

Betygen i Finland används inte för att konkurrera om utbildningsplatser.
Skolorna behöver inte sträva efter höga betygssnitt för att klara sig i konkurrens med andra skolor, utan är ett sätt för eleverna att jämföra sina nuvarande prestationer med de tidigare.

I finska skolor hänger även de svagaste eleverna med och färre slås ut. Klasserna blandas och starka elever lyfter de svagare. Lärarna har hög status och alla har 5 års utbildning. Obehöriga finns inte.
Den finska skolan har sluppit besparingar, den slipper konkurrera med skolpeng, antalet friskolor är minimalt.
Eleverna får 30 timmar lärarledd undervisning i veckan, medan svenska lärare bara ägnar 30 procent av sin tid till undervisning. Framförallt har den finska skolan arbetsro. I den finska skolan är det färre elever som slås ut än i skolan i övriga nordiska länder. Även om man tar bort elever som har utländsk bakgrund når Sverige inte upp till Finlands resultat.

Svensk skola har med andra ord mycket att lära av Finland, och med en sådan organisation kan betyg hjälpa i stället för att stjälpa.