Läkarna kom i alla fall till Sverige, för att vi har ett fungerande offentligt vårdsystem. De verkar lyckligt okunniga om de vårdvalsmodeller som nu lanseras i flera landsting och som hotar att äventyra den sammanhållna vården och även får medicinska konsekvenser, för folkhälsan.

Fördelarna med modellerna är ökad tillgänglighet för en del patienter. Fler läkare och fler mottagningar på sina håll. Det ska gå att byta om man inte är nöjd och vårdcentralerna får anstränga sig att få och behålla patienter, annars får de lägga ner!
Nackdelarna är just detta: Fokusering på nöjda patienter och snabba besök har en baksida, i form av fixering vid många patienter och förskrivning av fler recept, inte minst skrivs det ut för mycket antibiotika som leder till ökad risk för att bakterierna blir motståndskraftiga så att ingen bot finns mot infektionerna.
Detta har blivit en effekt av Vårdval Halland.

Den färskaste modellen finns i Stockholm. Den har lett till uppsagda undersköterskor och besparingar ibland annat Alby och Tensta, förorter med en befolkning som tidigare fått extra tilldelning för att patienterna  i genomsnitt tar lite längre tid att behandla när de söker vård. Inte minst för att många talar andra språk.
Nu är det slut med dessa exgtra pengar, det handlar om att få betalt per styck och därmed fixa så många besök per dag som möjligt. Det vill säga, ju enklare åkommor desto vinstrikare vårdföretag. Barn med öroninflammation är idealiskt.
Alla som vill får lista sig och starta en vårdcentral och sen slåss mot varann. Det låter väldigt snurrigt och inte särskilt effektivt för folkhälsan.
Varför är det bra med så mycket patientbesök som möjligt?

Smittskyddsläkare har nu varnat för att modellen kommer att försämra behandlingen av exempelvis könssjukdomar ute i de områden där vårdvalet lett till neddragningar, vilket är exempelvis Alby och Tensta.
En granskning i dagens SvD visar att vårdens aktörer tagit signalerna från den borgerliga alliansen ad notam. Vården flyttar från utsatta områden. Under första kvartalet i år öppnar två av tre nya vårdmottagningar i områden där medelinkomsterna ligger över snittet i Stockholms län. Intresset för låginkomsttagarna är svalt, just för att dessa patientbesök kräver mera tid.

Filippa Reinfeldt, moderat sjukvårdslandstingsråd, försöker negligera problemet och menar att det reder sig med tiden.
Hon får mothugg av bland andra s-kvinnors ordförande (och tidigare sjuksköterska i Tensta) Nalin Pekgul, själv Tenstabo.
En rapport från socialstyrelsen, även den publicerad i SvD visar att redan innan vårdval Stockholm införts får högutbildade bättre vård än lågutbildade. Personer med utländsk härkomst får sämre vård än personer med svensk bakgrund. Dagens vård är helt enkelt mindre jämlik än på 1990-talet.

Att ge ökad makt till patienterna och göra vården mer nära och åtkomlig är två kriterier som kan ge bra vård. Men om makten används för att starta snabbköp i receptförskrivning som kan äventyra folkhälsan, och tillgängligheten bara gäller de unga, rika och friska, då har sjukvården inte blivit bättre, utan sämre. Ute i förorterna får man längre till vård och sämre tillgänglighet.

Om man anser att jämlikhet och allas lika rätt till god vård handlar om något annat än att starta hela havet stormar i sjukvården, med hjälp av så många privata mottagningar som möjligt så är vårdval Stockholm en riktigt dålig idé!