Vårdnadsbidraget en pinsam idé
Kristdemokraternas förslag om vårdnadsbidrag kommer snart att bli politisk verklighet. Det är en "familjepolitisk reform", som sägs ge mer tid till föräldrar att vara hemma med sina barn, men som i själva verket inte kommer att åstadkomma annat än risk för sämre barnomsorg och bakslag för jämställdheten.
De som gillar vårdnadsbidraget ser det som en möjlighet för föräldrar att ta bättre hand om sina barn.
Och kanske kan ett obeskattat och icke pensionsgrundande bidrag på 3000 kr i månaden fram till dess att barnet fyllt tre år, fungera så för några. Men å andra sidan finns det ingen regel i förslaget som säger att föräldrar som får vårdnadsbidrag verkligen ska vara hemma och få mer tid med sina barn, det som socialminister Göran Hägglund (kd) säger är huvudskälet. Det märkliga är att båda föräldrarna kan fortsätta att jobba heltid – och ändå kvittera ut fullt vårdnadsbidrag. Bara de låter bli att utnyttja kommunal barnomsorg!
Eftersom kommunerna ska betala både vårdnadsbidrag och barnomsorg så finns det skäl till oro för att en del kommunpolitiker delar ut vårdnadsbidrag med ena handen och sedan sparar i förskolan med den andra. Kommunal påpekar att regeringens beskrivning är mycket missvisande. Kommunals andre vice ordförande Håkan Pettersson varnar för att jämställdheten blir sämre genom att bidraget främst kommer att tas ut av den med lägst inkomst, oftast kvinnan. Eftersom bidraget inte ger pensionspoäng så ökar klyftorna ännu mer.
I Norge såg man så många nackdelar med vårdnadsbidraget, bland annat ökat utanförskap till invandrade föräldrar, att den socialdemokratiska regeringen avvecklar det. Partiledare Mona Sahlin (s) har samma förslag på sin återställarlista inför 2010, precis som s-regeringen gjorde efter valsegern 1994, då det funnits i ett halvår.
Att regeringen uppmanar alla att arbeta mera och samtidigt inför ett skattefritt bidrag som sägs vara till för att jobba mindre är besynnerligt, men att förvänta sig logik från alliansregeringen är väl att hoppas på för mycket.
En stor del av dem som yttrat sig om förslaget är kritiska, utifrån olika utgångspunkter. Sannolikt räcker inte detta för att regeringen ska ändra sig, som med sjukförsäkringen. Då skulle hela alliansbygget rasa. Finansministern och feministen Borg köper sig fri och
lågavlönade kvinnor får betala priset.
