Monica: ”Ni ska vara med och påverka”

Det är möjligt att Monica Calderon värvar fler till Kommunals medlemsutbildning den här dagen än vad andra gör under hela sin karriär som förtroendevald.
Monicas kollega Riitta Eddib, som är förhandlingsansvarig för förskolorna i Rinkeby-Tensta, beskriver första gången hon träffade Monica. Det var under Kommunals strejk 2003:
– Monica kom till facklokalen och sa ”nu måste vi demonstrera” och strax därefter hade hon skaffat polistillstånd för demonstrationen.

Fritidsledaren José Soza visar träningsrummet i Ungdomens Hus för Monica Calderon och Camilla Hedlund.

Det är fart runt Monica Calderon. Snabba ryck och inget mesande. Som när hon sveper in på Rinkeby servicehus, samlar flera ur vårdpersonalen i dag­rummet och börjar värva folk till medlemsutbildningen. En medlem undrar vad den handlar om:
– Om Kommunal, om lagar och avtal, om dina försäkringar, om hela organisationen.
– Det är många som lämnar facket nu för att ni inte gör så mycket…
– Men det är ni som ska vara med och påverka. Hur ofta har ni varit med på ett årsmöte?
– En gång på över 30 år.
– Du ser. Skriv upp datum för årsmötet redan nu, det är klockan 18.
– Varför har ni det alltid så sent?
– Om det handlar om att det är svårt med barnvakt kan ni ta med barnen, vi ordnar så det finns barnvakt där.

Undersköterskan Tuula Hietapakka på Rinkeby Servicehus värvas till en medlemsutbildning av Monica Calderon.

Monica Calderon förklarar att hon brinner för att vara ute på arbetsplatserna och träffa medlemmar. Varifrån får hon glöden?
Hon har haft det med sig sedan barnsben, säger hon. Hennes pappa var engagerad hemma i Chile och hon har alltid brytt sig om samhället där hon bor. Nu vill hon få till ett fackförbund som människor vill gå med i.
– Så är det inte idag. Det är därför jag härjar och ställer till det. Den kampen finns inte hos alla som jobbar fackligt.
Hon har mött motstånd och diskriminering inom Kommunal och tror att det hand­lar om att många är rädda om sin makt och position:

– De bevakar sina poster och blir rädda när det kommer människor som vill någonting. De tror att de ska få stanna på sina poster till pensionen. Vi invandrare uttrycker oss annorlunda och jag tror att det kan upplevas hotfullt att vi inte är så passiva.
Hon är inte ensam om att arbeta för medlemmarnas sak inom förbundet. Men att som Monica Calderon vara så tydligt kritisk mot det hon inte tycker fungerar är ovanligare. Hon har blivit tillrättavisad och andra har försökt styra vad hon ska tycka och säga.
– Alla behöver inte tycka och tänka likadant, det är bra med oliktänkande. Men jag tycker att man måste behandla varandras åsikter med respekt.

När dagen är slut har ett tjugotal medlemmar anmält sig till en medlemsutbildning. Monica Calderon packar med sig ansökningarna och tar med dem till kontoret. Därifrån ska hon vidare ut till Skärholmen för att hjälpa dem med medlemsvärvning under kvällen.

Innan vi skiljs åt vid tunnelbaneperrongen säger hon:
– På något vis har man tagit för givet att man har sina medlemmar och alltid kommer att ha dem. Nu har man vaknat upp, men det är lite sent. De som går ur är de som aldrig sett Kommunal och vad vi gör.