skulle få den utsatta att bli kvar
i ett starkare skede.
Vem trodde att isens bistra kyla
skulle få den utsatta att bli kvar
och finna sin själs sol.
Sitt inre ljus som smälte bort alla
former av maktförtryck.
Såsom stormens öga ofta gör i sin
kalla egenkära kraftposition.
Så vem trodde att tunga skyars fall
skulle få den utsatta ändock att resa
sig igen och känna vindens harmoni.
Vem trodde, om inte den utsatta själv
att bära sig själv större än flodens hot.
Och nu vajar blommorna i hjärtats plats
och lusten för att dansa på ängen
har ökat för varje dag som är underbar.
Tanken som bär är inget offer aldrig nånsin.
Det som inte dödar stärker och utsatt
blir en ängel vid sin egen väg med starka
trygga vingar som reser till möjligheten.