Påsen är symbolen för min identitet som Sopsorterare. Där finns kesobyttor, metallbehållare från värmeljus, makrillburkar, mjölkpaket, små kapsyldelar i metall från rapsoljeflaskan, som kräver sax och kniv för att kunna återvinnas, stora mjuka plasttråg från frukt, diverse små lock, liksom den nya hybriden från Arla: En mjölkförpackning i papp med en plastkork, som sitter så hårt att man först ger upp all tanke på sortering och svär ve och fasa över eländet.
Men okej, nu står jag ju i hallen, har kappan på, så ut igen och iväg till sopsorteringsstationen i kvällsmörkret. (Ja, jag borde säga upp mig som projektledare för miljön i familjen, men denna kväll blir det inte av:)

Till slut når man målet. Och konstaterar att Påsen möts av ett stort antal övergivna kamrater: Flera av de gröna behållarna är överfulla och marken runt dem dekorerad med hälsningar från andra vandrare som inte vill bära tillbaks eländet. Tur att jag inte tog med pappersavfallet, för där är det också tvärstopp.
Sånt är inte bra för miljömoralen. Vill Stockholms stad ha sopsortering över huvud taget, eller försöker de göra det så svårt att man ger upp? Visst, det är långt till Neapels mardröm med sopberg och råttor runt finanskvarter och bostäder, men det är samma sorts desperation här som där.

Nej, stadens styrande är knappast inne på återvinning, förstår man av en artikel i dagens DN. Trots att Stockholm har landets bästa förutsättningar att sortera just matrester, som kan ge miljövänlig biogas, är huvudstaden nästan sämst i landet.
I stället uppmuntras invånarna via prishöjningar att sluta sortera. Vid årsskiftet blev det dyrare att sortera sitt matavfall via ett särskilt kärl, än att slänga allt i en stor tunna!
Med andra ord infördes en straffavgift för miljövänliga medborgare, vilket redan börjat märkas, enligt de sophämtare som intervjuas. Stockholms beslutsfattare föredrar att samla allt på tipp och sedan bränna det.
Att detta är slöseri med jordens resurser och att Sverige har ett nationellt inriktningsmål på att 35 procent av matavfallet ska återvinnas biologiskt och bli till biogas, fjärrvärme och kompost struntar den borgerliga politiska majoriteten i. Sopsortering verkar inte vara deras grej.
I landet i snitt sorteras i dag 17 procent av matavfallet, i Stockholms län endast 5, 6 procent. 500 000 ton avfall sorteras inte, utan bränns upp, eller dumpas i naturen. Papper, plast, metall och glas återvinns, men långtifrån allt. Tusentals ton hamnar på fel ställe och förgiftar naturen.

Varje år dumpas 20 000 ton sopor i Nordsjön, berättar SvD i ett stort reportage om tillstånden i våra hav.  Även i  Stilla havet ligger enorma sopberg av plast som förstör havsmiljön och dödar djur. Forskare har undersökt maginnehållet hos döda stormfåglar. Nästan alla innehåller plast. Och det är inte industriavfall, utan plast från oss konsumenter. Sopor på drift förstör även stränder och kustområden. Här är vi i Sverige inte särskilt goda exempel. I Österrike, där vi bytte bostad med en familj för några år sedan, fanns sorteringskärl utanför varenda port.

Att ta hand om sitt skräp är i högsta grad en politisk handling. Det är en markering mot uppgivenhet och likgiltighet. Vi är många som vill vara med och göra världen lite bättre. Och vi önskar politiker som inte gör det svårare, utan som tar de strategiska beslut som är nödvändiga för vår överlevnad.
Överfull sopsorteringsstationer och strafftaxa på miljövänliga hushåll är inte de signaler som behövs. Stadhuspolitikerna går just nu baklänges in i framtiden.

PS: I tidningen Mitt i Södermalm 080219 får jag förklaringen: Stockholms politiker lovade förra årsskiftet 100 nya återvinningsstationer, varav 17 på Södermalm. Inte en enda har kommit  upp på över ett år.

”Vi har inte fått en enda plats anvisad av kommunen trots att vi var överens. Det är tråkigt, för det blir ju problem för stockholmarna, säger Ulla Krohn på Förpacknings- och tidningsinsamlingen, FTI, till tidningen.

En förklaring så god som någon till att stockholmare återvinner ungefär hälften så mycket kartong, metall och plats som invånarna i resten av Sverige.  Men inte en ursäkt till Stockholms borgerliga politiker som säger ett och gör något annat, i det här fallet ingenting.