Individuell lön ger inget extra lyft
Undersköterskor, vårdbiträden och andra i den kommunala äldreomsorgen med individuella löner tjänar inte bättre än där sådan lönesättning inte införts. Lokalt bestämda lägstalöner lyfter kommunens vårdlöner. Det visar KA:s stora granskning.
Kommuner med individuell lönesättning i äldreomsorgen har inte högre löner i genomsnitt. Där lönerna är högst har man inte individuella löner.
Den senaste aktuella lönestatistiken är från 2006. Då hade individuella löner funnits i det centrala löneavtalet med kommuner och landsting i 12 år. Men i var tredje kommun fanns inte alls individuella löner, eller endast på ett fåtal av kommunens arbetsplatser inom äldreomsorgen.
Vår undersökning visar att de kommunala vårdlönerna – undersköterskor, vårdbiträden, personliga assistenter med flera – snarast är snäppet högre i kommuner där man inte har individuell lön.
Topplistan över landets bästa löner domineras av kommuner som inte hade individuella löner såväl 2005 som 2006.
Att få upp lönerna var ett framträdande argument när Kommunal 1993 svängde lönepolitik. Tarifflöner och lönetrappor ansågs vara ett hinder för bättre löneutveckling. Ett argument var att man efter ett antal år slog i lönetaket och inte kom längre. Man sneglade på tjänstemännen som hade individuella löner och bättre löneutveckling.
Ett tungt argument var att individuella löner skulle stimulera till utveckling i yrket. Och då antogs att arbetsgivaren skulle ge medlemmarna en bättre löneutveckling.
Lönestatistiken KA har tagit fram visar att man i kommuner med individuella löner, under både 2005 och 2006, inte alls hade högre lön i genomsnitt än där individuella löner inte fanns.
Där man inte hade individuella löner var lönen snarast 100-lappen högre. Men den skillnaden är för liten för att man ska kunna dra några slutsatser att det skiljer.
Det som är slående är dock topplistan över kommunerna med de bästa vårdlönerna för kommunanställda. En majoritet saknar individuella löner.
DE BETALAR HÖGSTA VÅRDLÖNERNA
(Källa: Enkäter till Kommunals sektioner och SCB:s lönestatistik framtagen för KA.)
Genomsnittslön inom kommunala vården 2006*=
Med individuell lön (2005 och 2006) – 17 600kr
Utan individuell lön (2005 och 2006) – 17 700kr
Bjuv | Ej individuella löner | +1 300 kr |
Vellinge | Ej individuella löner | +1 300 kr |
Värnamo | Ej individuella löner | +1 300 kr |
Tomelilla | Ej individuella löner | +1 300 kr |
Solna | Individuella löner | +1 000 kr |
Markaryd | Individuella from 2006 | +1 000 kr |
Avesta | Ej individuella löner | +900 kr |
Kiruna | Ej individuella löner | +900 kr |
Essunga | Ej individuella löner | +900 kr |
Degerfors | Ej individuella löner | +900 kr |
Hyltebruk | Ej individuella löner | +800 kr |
Överkalix | Ej individuella löner | +800 kr |
Arvidsjaur | Individuella fr o m 2006 | +800 kr |
Mönsterås | Individuella löner | +800 kr |
Motala | Individuella fr o m 2006 | +800 kr |
Hagfors | Ej individuella löner |
+800 kr |
* Undersköterskor, vårdbiträden, personliga assistenter m fl. Fast anställda och vikarier. Genomsnittslön är den totala lönesumman delad på antal individer. I verkligheten kan man tjäna både mer och mindre. Källa: Egen bearbetad SCB-statistik.
Individuella löner
1994 avskaffades centrala löneavtalets lönetrappor där lönen bestämdes efter yrke och år i yrket. I stället infördes individuella löner där lönen sätts efter att chefen bedömt den enskilde utifrån arbetsgivarens mål.
Cirka två tredjedelar av kommunerna hade både 2005 och 2006 individuella löner inom äldreomsorgen. En kritisk opinion bland kommunalare och ointresserade arbetsgivare är ett par skäl till individuella löner inte slagit igenom överallt.