”Rädda kvinnor gör rättspsyk otryggt”

Det är en regntung himmel öv-er Öjeby sjukhem. De höga, knallgula väggarna med taggtrådsstängsel talar sitt tydliga språk. Patienterna här är inlåsta.
Torbjörn Gustafsson är skötare och arbetsplatsombud på den rättspsykiatriska avdelningen. En nyckelknippa hänger i hans bälte och många dörrar låses upp när vi går genom korridorerna.

Torbjörn berättar att om en patient blir våldsam och rättspsyk larmar kallas personal från enheter inom hela länspsykiatrin i Norrbotten. De flesta som kallas vid larm är kvinnor och det skapar otrygghet.
– En del väljer att inte springa på larm för att de är rädda, säger han.
Det är bemötandet av patienten som är det viktigaste, påpekar Torbjörn, men det är fysisk styrka som krävs i hotfulla situationer. Han vill att facket och arbetsgivaren avtalar om att psykiatrin ska kunna anställa fler män, något som facket är emot.

Rättspsykiatrin tillhör de få områden inom vården där det funnits fler manliga än kvinnliga anställda. Men under de senaste femton åren har antalet kvinnliga skötare inom rättspsykiatrin i Norrbotten ökat markant på grund av Las turordningsregler. Vårdpersonal från andra avdelningar står först i tur när det gäller nyanställningar. Följden blir att allt fler kvinnor utan erfarenhet från psykiatrin anställs och de manliga skötarna som redan finns på rättspsykavdelningen, men som inte har jobbat där så länge, blir tvungna att gå.
– Om det här fortsätter kommer tryggheten att försvinna, säger Torbjörn, och det enda vi kan göra då är att stänga avdelningarna.
Patienterna på rättspsyk är dels personer dömda till vård under obestämd tid, dels personer som sitter häktade i väntan på dom. Torbjörn Gustafsson anser att risken att bli utsatt för våld och hot är högre där än på andra psyk-iatriska avdelningar. De våldsamma situationerna inträffar ofta på natten när det är mindre personal och patienterna känner sig oroliga. Hur ofta våldsamma situationer inträffar är svårt att säga, förklarar Torbjörn, kanske larmar avdelningen ungefär en gång i veckan.
Lars Göran Berg är enhetschef och han håller med Torbjörn Gustafsson:
– Det är positivt att önskemålet om fler män kommer från våra medarbetare. Vi behöver en manlig dominans för att skapa en fysisk trygg arbetsmiljö, säger han.

För att fler unga män ska kunna anställas på avdelningen har ledningen erbjudit den äldre personalen avgångsvederlag som har utnyttjats. Sådana erbjudanden kan vara ett sätt att få fler män till avdelningen, säger Lars Göran Berg. Ett annat är jobbannonser som tydligt visar att det är män som efterfrågas.
Att det skulle finnas andra möjligheter att höja säkerheten på avdelningen har Lars Göran Berg svårt att se.
Det finns heller inte någon uppslutning hos personalen för and­ra lösningar. Att höja bemanningen skulle möjligtvis kunna öka säkerheten till en viss del, men inte fullt ut, anser han.

Anna Lena Eriksson, ordförande i Kommunal Piteå, tror inte att anställa fler män på rättspsyk är lösningen. ”Kvinnor måste kunna arbeta där lika väl som män.”

Jag träffar Anna Lena Eriksson, ordförande i Kommunal Piteå, på Kommunals kontor. Hon är väl insatt i säkerhetsfrågorna på rättspsyk och tror inte att lösningen är att anställa fler män. I stället är det arbetsledarens ansvar att hantera personalens oro.
– Anställer avdelningen fler män betyder det att de vill göra avsteg i turordningen och det är vi emot. Landstinget har en bemanningspool som ska avvecklas. Det är sist in – först ut som gäller, säger hon.  
Både personalen och ledningen på Öjeby sjukhem vill att facket skriver ett jämställdhetsavtal med arbetsgivaren, där man kan kringgå Las turordningsregler för att skapa en jämnare könsfördelning. Men facket är emot ett sådant avtal.
– Kommunal kommer aldrig att göra en överenskommelse med arbetsgivaren om att det ska vara 50/50 på avdelningen. Vad jag vet så finns det inga regler om hur könsfördelningen på en rättspsykiatrisk avdelning ska se ut och det innebär att kvinnor måste kunna arbeta där lika väl som män, säger Anna Lena Eriksson.

På Socialstyrelsen bekräftar juristen Lena Jensen att det saknas föreskrifter om könsfördelning på psykiatriska avdelningar.
– Det finns inga riktlinjer till hur rekryteringar ska gå till, varken när det gäller utbildning eller könsfördelning. Det är verksamhetschefens ansvar att se till att personalen har den kompetens som krävs.  
Stefan Bergström är divisions­chef på Norrbottens läns landsting. Han säger att lösningen kan vara att låta psykiatrin bli ett eget driftområde där Las-regler om turordning begränsas till att gälla endast skötare.
– Jag är orolig för både patient- och personalsäkerheten på avdelningen. Facket hävdar att turordning ska gälla, men det krockar med arbetsmiljölagen.
På Kommunal säger Anna Lena Eriksson att facket inte ställer sig bakom mindre driftområden eftersom det ofta leder till färre arbetstillfällen och ökad otrygghet för medlemmarna.

Det har blivit mörkt i Öjeby när Torbjörn Gustafsson låser upp dörren nere vid entrén.
Innan vi skiljs åt säger Tor­björn att han är bekymrad över att problemet har blivit en fråga om kön.  
– Det finns så klart även karlar som är olämpliga att arbeta inom psykiatrin. Det viktigaste är trots allt att kunna bemöta en annan människa. Och det gäller ju både karlar och kvinnor.