Elbolaget ESKOM i Sydafrika stänger av elen för invånarna i Soweto, om de inte kan betala den. Aktivisten Bongabi och hans vänner hittar på fiffiga sätt att koppla på strömmen igen.

Det är en scen ur filmen Den stora utförsäljningen. Budskapet är att visa de konkreta följderna av privatisering runt om i världen. Också vad den innebär för de som drabbas, vad samhället förlorar när man lämnar över den offentliga sektorn till multinationella vinstdrivande företag.

Lokföraren Simon berättar om hur järnvägssystemet i England mals sönder och förstörs i rent vinstsyfte. Det blir viktigare med uniformen och firmamärket än underhållet av järnvägen.
Privatiseringen i Filippinerna gör vården otillgänglig för de fattiga. Gripande är mamman som jagar runt för att få ihop pengar för sonens dialys och interiörerna på det underbemannade offentliga sjukhuset med urusla resurser.
Här är det handpump, inte respirator som gäller.
I Cochabamba går polis och militär till storms mot  protesterande medborgare som kämpar för sitt vatten och till slut lyckas driva iväg vattenbolaget.

Filmens styrka är miljöerna, kåkstäderna, de trånga unkna bostäderna, de levande ljusen som fumligt tänds när elbolaget klippt av kabeln. Hoppfullt visar den människor som inte finner sig, som kämpar. 
Ändå kan jag sakna en djupare analys. Hur såg det ut innan de privata företagen kom? Vad är politikernas ansvar? Vilka andra alternativ finns? Det får vi inte veta men det kanske är en utmaning som kan räcka till ytterligare en film.