Den bleka rättvisan i Kenya
Flygplansfläktarna väser. Jag är en av de lyckligt lottade. Lutar mig tillbaka
i stolen och tittar ut genom fönstret på en vidunderligt vacker solnedgång. Kisumu säger Hej Då.
Jag betraktar mina medresenärer. Flera tar en djup suck av lättnad. Fortfarande står hundratals desperata kvar där nere, bakom staketet och viftar med sina sedlar i hopplösa försök att få en plats. Att finna en väg ut. De är beredda att betala, men det hjälper inte, de har varken ett schyst bokningsnummer eller vit hud.
Kisumu i västra Kenya är en av de platser som drabbats värst av våldet som följt efter presidentvalet i slutet av december. Huvudgatan är en nedbränd ruin och hela staden kantas av krossat glas och högar av aska.
Flygvärdinnans parfym står i bjärt kontrast till liklukten jag kämpade emot för någon timme sedan. Bårhuset i Kisumu är överfullt. I varma rum jäser de kroppar som dödats av militärens kulor.
Paret i sätena bredvid mitt ser sorgsna ut. Han tar tröstande hennes hand.
Vansinnet i Kenya är svårt att förstå. Ett av Afrikas mest stabila länder exploderar i våld med etniska förtecken.
Fast världsordningen är lika svår att begripa. En vit hud ger företräde till flygplansstolar ut ur kaoset. Trots att Kisumubor tältar på flygplatsen för att få en biljett, sveper västerlänningar förbi kön.
Det märkliga är att jag ofta också förväntar mig det. Räknar med förmåner på grund av mitt vita skinn och mitt svenska pass. När jag förnekas visum någonstans, hoppar jag argt av frustration och ilska. Medan sydafrikanska kompisar knappt släpps in i Sverige. Och andra afrikaner – ja, de dör i Medelhavet eller Atlanten i sina desperata försök att ta sig till Europa.
För flera år sedan läste jag att rättvisa, är en av de djupast rotade känslorna i människan. Försök på apor visar att också de har en stark känsla för rättvisa, och orättvisa.
Kanske är det, det sedan miljoner år nedärvda rättvisepatoset, som gör att det känns lite olustigt här uppe i luften, trots goda jordnötter och svalkande dryck.
Så går vi in för landning. Nairobis lampor skiner i mörkret och minnet av Kisumu och rättvisan bleknar hastigt.
JA
till Desmond Tutus medling i Kenya. Vilken hjälte!
NEJ
till kenyanska militären som skjuter skarpt på unga pojkar.