Lena sköter de gamla på Fårö

Tvärtemot vad många tror kommer namnet Fårö inte av öns alla får, utan av ordet fara, att färdas. Och färdas gör hon, Lena Broberg. Som för så många arbetare i hemtjänsten är bilen ett av de viktigaste arbetsredskapen.
Dagen börjar med ett snabbt besök i hem­­tjänstlokalen. Kontoret är beläget i ett litet trevåningshyreshus mitt på ön. Tidigare höll distriktssköterskan till här, nu är mottagningen flyttad till Fårösund, på storön, som Fåröborna säger.
Lena har arbetat i hemtjänsten på Fårö sedan 1985. Då lämnade hon sjukhusjobbet i Visby och flyttade hit, maken är Fåröbo sedan födseln. På den tiden fick 50 hushåll på ön hemtjänst, idag är de bara 15. Fem personer arbetar idag i hemtjänsten på Fårö, Lena är den enda som har heltid. Då, 1985, var de 14 stycken.
– Då var det mer socialt, nu är det mest omvårdnad och de gamla beviljas hemtjänst mycket senare i livet.

Lena Broberg hemma hos Bror Bogren på norra Fårö. Bror har ingen el indragen, vill inte ha.

Första stopp sker hos 87-årige Bror Bogren. Han bor på gården Butleks bara några minuter från lokalen. Klockan är strax efter sju när vi knackar på i det enkla hemmet. Bror har ingen el indragen, vill inte ha. Bor ensam, om man bortser från katterna. På vedspisen är dagens potatiskok redan i gång, på köksbordet står en batteridriven radio, en ficklampa och en burk bayersk folköl. Kommunalarbetaren är inte den enda tidning som varit på besök hos Bror på Fårö. I somras, i samband med Ingmar Bergmans död, var New York Times här för att skriva om den märkliga karga ön utstlängd i Östersjön och dess egensinniga innevånare.
Lena och Bror samtalar om vädret, det blåser hårt den här dagen. Lena skrattar åt en historia som Bror drar. Jag skulle gärna återberätta den, men det kan jag inte. Bror Bogrens utpräglade fårömål skulle lika gärna kunna vara kinesiska, jag förstår inte ett ord.
Två gånger om dagen får Bror besök av hemtjänsten. Eftersom han inte har någon el, måste Lena och hennes kolleger bära in flera omgångar ved varje dag.

Bonaden stämmer väl överens med verkligheten. Med utsikt över havet i en röd liten stuga bor Ella Nordberg, fåröbo sedan födseln.

Vi lämnar Bror och far söd­erut på ön. Knackar på hos Ella Nordberg. I tamburen kommer Lena snabbt ur sina skor. Löst knutna skosnören – ett klassiskt hemtjänsttrick.
Lena sätter på kaffevatten, gör i ordning en leverpastejsmörgås och bäddar Ellas säng. Ella har själv arbetat inom äldreom­sorgen, hon var med när Fårösunds ålderdomshem invigdes 1952. Där vill hon helst slippa hamna nu.
– Det är tur man har hemhjälpen, annars skulle man inte vara här. Hur det är vill man helst bo hemma i sitt eget hus.
Vi sätter oss i bilen igen. Det är en miljöbil, men som Lena säger: ”Inte finns det nån etanolmack här på Fårö.” Bara några hundra meter från Ella bor Jenny Eng­ström. Här har hon bott i 94 år, det är hennes barndomshem. Trots sin höga ålder och dåliga hörsel är Jenny fortfarande aktiv i öns syjunta. Lena kokar silverte och ger medicin på delegation. Också här hos Jenny är det vedspis som gäller, veden får hon från sonen, som är arbetslös sedan regementet KA3 la ner sin verksamhet i Fårösund år 2000.

Lena hämtar ved till Bror. En del av jobbet eftersom Bror inte har någon annan uppvärmning än vedkamin.

Nedläggningen var ett hårt slag, även för Fårö. Glesbygdens problem präglar de flesta samtal som Lena har med de gamla den här dagen.
– I år har det bara fötts ett barn här på ön och efter nästa sommar läggs skolan ner, berättar Lena. Huspriserna är höga och det är ont om jobb, det gör att få flyttar hit.
Hemma hos Jenny och alla de andra gamla ligger en pärm från kommunen. Där finns bland annat behovsbedömningen där det framgår vilken omsorg den gamla är berättigad till. I pärmen ligger också en signeringslista, där hemtjänstpersonalen prickar för vad de har gjort just den här dagen. På väggen hemma på kontoret står noggrant schemalagt vilken omsorg som ska ges: dusch, handel, städ eller socialt.
Efter en tur ner till Broa, nära färjan till Fårösund, åker vi tillbaka till Ella. Hon ska nämligen få fönstren putsade idag. På väggen tittar Oscar II och drottning Sofia strängt ner från två stora färgporträtt när Lena Broberg kämpar med de dubbla rutorna.
Ella sitter i köket och minns gamla Fårötider.
– Då var det fullt i alla stugorna, vi bodde 1 000 personer här, idag är vi 500. Det är trist att det är tomt i gårdarna.
Och Lena har en egen idé om Fårö i framtiden:
– Jag skulle vilja starta ett äldreboende här på ön. Det vore drömmen.