När jag föreslog att vi i år borde köpa en plastgran så att vi slipper barren, sade hon bestämt att ska det firas jul ska det vara på riktigt och med en riktig julgran.
Vi har alltid firat julafton med svenska vänner för barnens skull, men nu vill min dotter att vi också ska fira jul med julgran och risgrynsgröt hemma hos oss. Trots att jag inte gillar julbordet och får en speciell gryta på julafton, blir jag smittad av hennes stora förväntningar på julafton.
Men nu är hon ledsen över att ungarna på gården har talat om för henne att muslimer inte firar jul. Jag försökte förklara att hon får fira vilka högtider hon vill, men hennes svar var att måste muslimerna vara så tråkiga att de inte ens kan fira jul?

Är man inte kristen så finns det inget skäl att fira Jesu födelse men det finns ändå skäl att göra någonting roligt mitt i mörka vintern. Alla som bor i det här landet borde kunna ta till sig de delar av de svenska jultraditionerna som handlar om ljus, glädje och samvaro i vintermörkret.
Vem kan missunna sina barn glädjen över vackert glittrande julgranspynt eller egenhändigt dekorerade pepparkakor? Jag tror att gemensamma traditioner är viktiga för ett samhälle.
Våra barn är födda i Sverige och jag tror att det är bra för deras identitet att känna samhörighet med det samhälle de växer upp i. Därför tycker jag att som förälder är det viktigt att ta till sig så mycket som möjligt av de svenska traditionerna.

Jag vill inte att de kurdiska och muslimska traditioner som skapade min kulturella identitet och samhörighet med det samhälle jag växte upp i för mina barn ska vara något som segregerar dem och får dem att känna sig udda. Däremot tror jag att den kurdiska kulturen kommer att berika dem när de får den som ett komplement till den svenska. Vi vuxna måste låta våra barn ha dubbla identiteter. För barnen måste det vara lika naturligt att få fira ramadan som jul. De ska inte behöva känna att de förråder sin ena kultur om de intresserar sig för den andra.
Det är endast om de slipper välja som de kan känna stolthet över sina föräldrars kultur.

JA
till demokrati i Pakistan.

NEJ
till turkisk invasion i norra Irak.

(Cheko Pekguls artiklar har vunnit fackförbundspressens pris – läs mer här.)