Larmen om vad våra koldioxidutsläpp gör med jordens klimat avlöser varann i medierna och det är lätt att känna sig lite uppgiven, trots erbjudanden om att få köpa sig en utsläppsrätt här eller en klimatvara där.
I en sån situation får kärnkraftens vänner plötsligt råg i ryggen och atomer i blicken, men tillåt mej tvivla på det hållbara i denna lösning!
En bra artikel om att det inte är kört var införd i söndagens DN, författare Karin Bojs. Och det är klart att vi inte ska ge upp! Men vi ska absolut förhålla oss kritiskt avvaktande till kärnkraftskramarna.
Att bygga ut kärnkraft är att låsa in oss i en högteknologisk industri som har en rad problem och risker.

Avfallsfrågorna är ännu inte lösta, varken av det livsfarliga högstrålande eller det lågaktiva slaget.
Radioaktivt vatten från våra verk går hela tiden ut i Östersjön  och en vetenskaplig internationell jämförelse visar att Oskarshamn och Forsmark har haft de största radioaktiva rutinmässiga utsläppen till Östersjön under de senaste 20 åren, små doser förvisso, men samma kommission menar att Östersjön nu är det mest radioaktiva havet i hela världen!
Risken för att något land tillverkar anrikat uran och skaffar sig kärnvapen är inte liten. Slarv med säkerheten kan få hemska konsekvenser i såväl närmiljö som längre bort. Effekterna av Tjernobyl lever vi fortfarande med, fast det är mer än 20 år sedan den olyckan.

Nej, kärnkraft känns inte som ett tryggt alternativ för framtiden. Då väljer jag hellre att hushålla bättre, lägga om livsstil och använda alternativa energikällor.
Men till och med miljöpartiets Peter Eriksson hummar och harklar sig numera och är väldigt otydlig om kärnkraftens framtid.
Det är förvånande.

Är det någon som minns skandalen den livliga debatt vi hade för bara ett år sedan, när en intern rapport om bristande säkerhet vid Forsmark i Uppland och Oskarshamn i Blekinge läckte ut via Uppdrag granskning?
Detta efter det mycket allvarliga tillbudet den 25 juli 2006, då Forsmark drabbades av en kraftig elstörning till reaktor 1 och var nära en härdsmälta. Incidenten ses som den allvarligaste i sitt slag på ett kärnkraftverk i Sverige. Under hösten 2006 snabbstoppades både reaktor 1 och 2 efter ytterligare problem. Sen rullade skandalen på:
*  Den före detta konstruktionschefen för Forsmark, kärnkraftsexperten, och numera kärnkraftskritikern Lars-Olov Höglund.uttalade då att det var ren tur som gjorde Forsmark inte drabbades av en härdsmälta.

*  När en härdsmälta hotade blåste vinden norrifrån: ”Inom mindre än en timme hade de radioaktiva utsläppen nått Stockholmsområdet.” Vid en svår olycka hade människor kunnat drabbas av så höga stråldoser att de riskerat att avlida inom kort tid.
*  Trots det fanns det ingen plan (eller möjlighet) för hur evakueringen av Stockholm och Uppsala kan genomföras, på så kort tid!
*  ”Stockholmsområdet skulle ha blivit fullständigt obeboeligt under överskådlig framtid, det handlar om ett djävulskt stort utsläpp som hotade”, enligt Lars-Olov Höglund.”
*  I januari i år avslöjas allvarliga brister i den interna säkerheten; alkoholpåverkad personal och olyckstillbud som beskrivs som ”potentiella dödsolyckor”.
*  I februari upptäcks att reaktor 1 har släppt ut mer radioaktivitet än vad personalen känt till.
*  Sedan dess har kärnkraftverket drabbats av en strid ström incidenter som bland annat lett till att ledningen för verket sparkats. Säkerhetskulturen befann sig på ett lutande plan vid Forsmarks kärnkraftverk. Läckande ventiler, berusad personal har skickats hem, tillbud som kunde fått dödlig utsgång, enligt en kritisk internrapport. Även på Oskarshamns kärnkraftverk har personer fastnat i drogtester.
*  I rapporten återges 22 olycksfall och 68 tillbud, bland annat kvävgasutsläpp som kunnat leda till dödsfall och den allvarliga incidenten 25 juli då reservaggregat inte funkade då etrömmen bröts och kylvattensystemet vid reaktorn krånglade. Det ledde till att produktionen stod stilla lång tid.

Reaktionerna den gången var kraftiga, ansvariga miljöministern Andreas Carlgren (c ) kallades till riksdagens försvarsutskott tillsammans med Statens kärnkraftinspektion som för övrigt lämnade in åtal mot Forsmark.
Både SKI och SSI ansåg att säkerhetskulturen urholkats vid Forsmark. Vattenfall beklagade sin ”förslappade” säkerhetskultur och presenterade nya rutiner för hur framtida intermezzon ska förhindras. Näringsminister Maud Olofsson var överraskad över bristerna. Hon sa till TT att det hon nu läser om Forsmark är värre än den beskrivning Vattenfalls ledning gav henne förra året.
–Vi ska analysera rapporten och bedöma om vi ska vidta ytterligare åtgärder, säger Olofsson till TT.

Vattenfalls koncernchef Lars G Josefsson och ordförande Dag Klackenberg presenterade ett åtgärdsprogram som skall förhindra framtida säkerhetsbrister. Nyckelrollen i det framtida säkerhetsarbetet innehas av en så kallad Chief Nuclear Officer, CNO, en nyinrättad direktörspost med en stab under sig.
De påstod att de vaknat upp ur en mångårig självgod säkerhetskultur.
”Legitimiteten för kärnkraften eroderar i takt med att säkerhetstänkandet nonchaleras. Ansvariga politiker och myndighetsansvariga har agerat på ett fullkomligt oacceptabelt sätt och därmed ytterst äventyrat allas vår säkerhet. Därför kräver jag att ansvarig minister och SKI kommer till försvarsutskottet och redogör för hur säkerheten på Forsmark nu garanteras,” skrev utskottets ordförande Ulrica Messing (s) i ett pressmeddelande.

Men detta var som sagt i november förra året.
Sedan dess lever vi åter i den bästa av världar där kärnkraften är så säker att det som nästan inte hänt är så osannolikt att vi kan fortsätta stoppa våra huvuden i sanden och hoppas att kärnkraften fixar klimathotet åt oss, så att vi slipper några inskränkningar i vår rätt att köra bil, flyga billigt och shoppa loss.