”Jag vill ställa ­frågor om våldet”

Din senaste film Leo innehåller mycket våld. Är det en actionrulle med hjältar och skurkar?
– Nej, den handlar om en vanlig kille, Leo som just har fyllt 30 år och hans fästmö Amanda. Om en lycklig födelsedagsfest med släkt och kompisar som plötsligt förbyts i sin motsats när livet förändras på några få ögonblick, säger Josef Fares.
Oprovocerat våld kan hända oss alla, Fares vill dock mer med sin film Leo.
– Ja, den ställer också frågor om vad det är att vara man. Och om lojalitet och vänskap.

När ens bäste vän drabbas av döden. Hur ska man hantera att vännen vill hämnas och döda tillbaka, som så många unga kan känna? Leo förstår att en blodig hämnd inte löser hans smärta. Men ändå är det den känslan som tar över och styr honom helt.
– Hämnden jagar honom, den äter upp honom inifrån, säger Fares.
– I såna här sammanhang finns inga hjältar, bara förlorare. Det är viktigt att visa för ungdomar att våldet inte ser ut som i datorspelen eller i amerikanska actionrullar.
– Jag hoppas att publiken ska ta till sig av vår öppenhet i filmen. Det förväntas ju av män att vi ska vara tuffa, vi ska skydda. Men det är inte alltid vi klarar av det. Vi försöker visa en annan sida i Leo.

Och enligt planerna ska den nu visas för elever i skolorna.
Leo är Josef Fares femte film. Tidigare har han gjort succéer som Jalla, Jalla, Kopps, och Zozo. Och han gör dem på sitt eget sätt. Med stor realism och vänner och bekanta agerar i rollerna.
I Leo finns bara tre professionella skådespelare. Och trots allt otäckt våld, utförs de inte av några stuntmän.