Äntligen får Hamid ge 100 procent

Den 1 oktober fick undersköterskan Hamid Regragui en heltidstjänst. Tidigare har han arbetat 75 procent. Men han ville ha heltid, han hade tjatat och väntat och hoppats i flera år.
– 75 procent var inget liv. Du är inte trygg när du vet att du måste få till ett visst antal extradagar att jobba för att det annars är kört ekonomiskt. Mina kompisar har sagt ”du måste byta jobb”. Nu känner jag mig stolt över att kunna säga till mina kompisar att jag också har 100 procent, säger Hamid Regragui.
Han arbetar på Lotsens äldreboende för dementa, det ligger i ett lite småtrist trevåningshus i utkanten av sörmländska Ny-näshamn. Väl inne är det däremot lätt att slås av en slags fridsam trevnad.

Vårdbiträdet Malin Lorentzson och undersköterskan Stefan Silfverblad fikar med May Blomqvist, äldst på Sunnerbo med sina 98 år.

Hamid har precis värmt bullar i ugnen i stället för i mikron och blir lite ansatt för att han förvandlat dem till skorpor.
– Jag tycker om att vara bland äldre, jag har min familj och min mamma kvar i Marocko och på något sätt har jag hittat mig själv här. Jag stortrivs och det har varit sorgligt att tänka att jag kanske skulle tvingas sluta på grund av ekonomin.
Tack vare att Nynäshamns kommun bestämt sig för att satsa på heltidstjänster behöver Hamid Regragui inte oroa sig längre. Nu har han sin heltidstjänst även om han inte tycker att månadslönen på 18 180 kronor är på topp.

Kirsti Korpi.

Att fler får heltid påverkar inte bara den enskildes ekonomi och trygghet. Det påverkar alla på arbetsplatsen, menar kollegan Kirsti Korpi som haft heltid sedan tidigare:
– Som helhet får man en nöjdare personalgrupp när fler har heltid. Tidigare har vi heltidare dragit ett tungt lass, eftersom det är vi som finns på plats hela tiden. Nu är vi fler som kan dela på ansvaret. Det är också viktigt för att kunna rekrytera ny och ung personal.
Hamid Regragui pekar på att de kortare arbetspassen blev mer intensiva och stressiga. Nu kan saker som inte hinns med på förmiddagen skjutas upp till efter lunch, och det finns mer tid vid överlämningar till den personal som tar vid.
– Jag är här mer och det avspeglas i de boende, trots att de är dementa eller kanske just därför, man är här. Och man mår bra när de mår bra, man är med dem hela dagen och de är en del av ditt liv. Jobbar man bara mellan 8 och 13 hinner man inte med den sociala biten.

Det talas mycket om ofrivilliga deltider inom offentlig sektor. Kommunal presenterade siffror för några år sedan, som visade att 28 procent av deltidarna ville arbeta mer. När den första gruppen anställda i Nynäshamn tillfrågades om de ville ha mer tjänstgöringstid svarade nästan hälften att de inte var intresserade, (se faktarutan längre ner).
De svaren förvånade bara delvis Kommunals sektionsordförande Birgitta Alkvist:
– Vi vet att jobbet inom vården är tungt. Många kvinnor skulle definitivt jobba heltid om de hade en lättare arbetsmiljö. Det handlar om att arbetsgivaren får en hint om att de kanske behöver se om arbetsmiljön, säger hon.

Inger Letzner jobbar på Sunnerbo ålderdomshem i Sorunda.

En av de deltidare som tackade nej till högre tjänstgöringsgrad är Inger Letzner som arbetar på Sunnerbo ålderdomshem i Sorunda.
– Jag jobbar 86 procent och har jobbat deltid länge och har aldrig funderat på att gå upp i tid. Jag har andra saker i livet jag vill satsa tid på. Jag reser inte så mycket, jag lever snålare och har mitt hus som pensionsförsäkring, säger hon.
Sunnerbo ligger inbäddat i en idyllisk omgivning ett par mil utanför Nynäshamn. Medan de boende lyssnar på och deltar i en gudstjänst i samlingsrummet tar Ingrid Letzner och två av hennes arbetskamrater sig tid att prata om heltidsprojektet.
– Här har fler fått mer tid, men vi har inte blivit fler personer som arbetar samtidigt. Det sades att vi skulle kunna sätta mer ”guldkant” om vi fick fler heldagar, men så har det inte blivit. Vi får i alla fall inte vara fler personal mellan 14 och 16 än tidigare. Så är det aldrig i manliga branscher, där är de fullt bemannade hela tiden medan det här är uträknat på halvtimmen, säger Inger Letzner.

Problemen med att ge personalen inom offentlig sektor heltid har diskuterats i flera år. De politiker som är arbetsgivare ute i kommunerna brukar säga att det är omöjligt att ordna. Det handlar om att det skulle bli för dyrt och att det av olika anledningar inte går i en sådan verksamhet.
Vad är det då som gjort att man bestämt sig i Nynäshamn?
Kommunals Birgitta Alkvist väljer att prisa både den egna fackliga kampen och kommunalrådet Ilija Batljan (s) som förklaring till varför Nynäshamn satsar på heltid.
Ilija Batljan själv poängterar att det är socialdemokraterna och folkpartiet tillsammans som ”fullt och enigt har gått i bräschen för detta”.
– För mig har två saker varit viktiga – hälsa och jämställdhet. Jag är övertygad om att dålig kontroll över egna arbetsförhållanden leder till ohälsa. Att inte kunna jobba mer fast man vill är en extrem situation av icke-kontroll, säger Ilija Batljan.

Projektet har därför delvis finansierats med kommunens folkhälsopengar. Batljan räknar med att kostnaderna blir ”rätt begränsade, men allt har sitt pris, det gäller att prioritera”.
– Har man politiskt ansvar har man ansvaret att förändra samhället. Det är därför man har valt mig och mina kolleger, annars kunde man tillsätta en kamrer. Som politiker har man möjlighet att påverka, säger Ilija Batljan.
Han är övertygad om att Nynäshamn är föregångare och att de kommer att få många efterföljare i Kommunsverige.

Malin Lorentzson arbetar som vårdbiträde på Sunnerbo samtidigt som hon pluggar till undersköterska. Hon har gått upp från 85 till 90 procent, men hade valt heltid om hon inte hade studerat samtidigt. Det är enda sättet att kunna försörja sig, konstaterar hon.
Den kritik som finns mot heltidsprojektet handlar på Sunnerbo om att alla anställda nu bara har 95 procent av sin arbetstid schemalagd. Den resterande delen kallas flyttid, och är timmar som de anställda får vara beredda att hoppa in och arbeta med kort varsel när det uppstår en lucka.
– Många har varit oroliga för att de skulle behöva gå in på andra arbetsplatser, att de skulle behöva åka in till Nynäs för att få sin tid, men så har det inte blivit, säger Malin Lorentzson.
– Nej, men det tar mycket energi. Vad är det vi diskuterar härute nu, jo var det finns luckor. Var det finns tider där man kan stoppa in sina 5 procent, säger Inger Letzner.

För dagen finns också undersköterskan Stefan Silfverblad i tjänst på Sunnerbo. Han ingår i den bemanningscentral som startat som en del av heltidsprojektet. Den består av ett tjugotal personer som med kort varsel får hoppa in inom omsorgen i kommunen.
För Stefans del har det inneburit ganska stora förändringar. Han har fått en fast tjänst och han har kunnat gå upp till heltid. Men det betyder också att han numera kan kallas till flera olika arbetsplatser. När det piper i hans mobiltelefon och han får ett textmeddelande från bemanningscentralen kan det vara från två olika hemtjänstgrupper, från ett äldreboende, de kan behöva honom som personlig assistent eller som ledsagare.
Att han skulle vara på Sunnerbo i dag fick han veta för två dagar sedan.
– Men jag älskar det. Jag får en massa nya erfarenheter och får träffa en massa nya vårdtagare. Det är underbart, jag tycker att det är kul. Jag lär mig mycket och just nu jobbar jag hellre så här än på ett ställe, säger Stefan Silfverblad.

Hans schema varierar helt från en vecka till en annan. Hur han ska jobba bestäms av de textmeddelanden han får. Men han kan också tacka nej till de jobberbjudanden som kommer. Huvudsaken att han får ihop sina 37 timmar:
– Det gäller att ha lite is i magen och våga vänta på guldpassen. Säger du ja till ett pass mellan 8 och 12 vet du att du måste hoppa in ytterligare en dag, eller hoppas att det kommer ett efterföljande kvällspass och då blir det ett tiotimmarspass. Fast jag trivs faktiskt med att jobba så här.