Hon är en av många så kallade duktiga flickor som rusat så fort att eftertankarna inte hunnit med. Och som uppenbart har dryckesvanor och en toleransnivå som inte är att rekommendera, oavsett om man jobbar åt regeringen eller ej. (Läs mer på DN.se, SvD.se och Aftonbladet.se.)

Att hon fick sluta efter puss & supkalaset med TV4-journalisten är självklart. Det har inte ett dugg med hennes kön att göra.
Eller jo, kanske?  Hur var det nu med säkerhetsrigget runt Tsunamin under Perssons tid och vad gjorde egentligen Lars Danielsson den där annandagen? Det uppdagades aldrig, för någon fotograf med kamera stod inte parkerad så läglig den gången. (Man kan ju undra hur de tänkte, när de parkerade sig exponerade i ett stort fönster på en lokal mitt i det journalisttätaste området i Sverige, men tänkte var väl just det de inte gjorde.)
Nu kanske Danielssons förehavanden har passerat bäst före datum? Men faktum kvarstår, det handlade om säkerhetsansvaret, som låg i en politiskt tillsatt tjänstemans händer. Och vad dessa hade för sig är alltjämt oklart.

Vad Schenströms händer hade för sig är däremot dokumenterat och penetrerat ner till sista vindroppen, pussen och kramen, tack vare Aftonbladets scoop.
Är det vår första paparazziaffär med politiker inblandade? Det känns hursomhelst som att kolla på en svensk variant av WestWing (Vita Huset). Lite olustigt är det, för det handlar om människor, som nu gissningsvis mår mycket dåligt.

TV4-reportern Anders Pihlblad använde sitt representationskonto till att berusa sig i maktens famn, som Doris Gunnarsson i Hallands nyheter 07/11/02 uttrycker saken.
Att även hans karriär som granskande journalist är i gungning borde vara lika självklart för honom. Inte för att han äter en middag med en statssekreterare, utan för graden av demonstrerad förtrolighet och det enorma (ca 19 glas) intaget av vin i tjänsten. Vore jag hans chef hade jag reagerat.

Att krisjouren för rikets säkerhet inte ska organiseras på detta sätt har redan konstaterats och en ny modell är på gång.  Reinfeldt hade inte behövt vänta så länge som han gjorde med att ifrågasätta sin närmaste medarbetare, eftersom det i instruktionerna för krisjouren finns ålagt plikten att kunna köra bil, vilket man inte gör med något glas vin i kroppen.

Schenström som statssekreterare har fortsatt agera som press- och kommunikationschef och verkar ha varit mer upptagen av att styra alla medarbetares relationer med landets mediekår än med den förvaltning hon fått huvudansvaret för. Hon gjorde det hon kunde bäst.
Om Reinfeldt behöver en spindoktor som hjälper honom att nå ut på rätt sätt så är det en syssla för sig själv, som säkert kräver en heltidstjänst.
I framtiden vore det lämpligt att detta jobb separeras från det regeringspolitiska uppdrag som Schenström uppenbart inte prioriterat. Ansvaret för detta ligger tungt på statsministerns axlar och inger viss oro för framtiden.

Att Ulrika Schenström också behöver hjälp att hitta sig själv i den spiral av möten, makt och den berusning som så ofta följer med detta är uppenbart. Kanske är detta den väckarklocka hon behöver för att kunna gå vidare med sitt liv på ett bättre sätt?