Den ”lighta” versionen av moderat tankegods, företrädd av exempelvis valstrategen och partisekreterare Schlingman visar upp sig med repliker som att det handlat för mycket om ”huvudmannaskapet” och för lite om ”innehållet” i de offentliga verksamheterna, och att det i framtiden ska handla mer om ”kvalitet” än om vem som ska sköta dem. Vilket i det här sammanhanget ska uttolkas som att m kan gilla även offentliga verksamheter.

Till detta kommer förstås de nya kollektivavtalsvännerna (m). I teorin.

Det är likaså viktigt för de lighta, nya, att ge sig ut och lyssna på exempelvis undersköterskorna, för om dessa lågavlönade kvinnor får förtroende för moderaterna så kommer valet 2010 att säkras hem, menar han.
 Moderaterna, de remakade, vill även slå vakt om hyresrätten, i alla fall på partistämman. Liksom feminismen bland mycket annat.

Ute i verkligheten, i synnerhet i storstadskommunerna Stockholm med omnejd, tolkar man Schlingmann på sitt speciella sätt.
Först Täby, statsministerns hemvist, där gymnasieskolan slumpas bort till en privat intressent, i strid med kommunallagen! Inga kommentarer från Fredrik Reinfeldt.
Sen Stockholm, där omfamnandet av hyresrätten inte nått den styrande alliansen, som är i full färd med att sälja ut den allmännytta som hittills varit enda garanten för att några andra än höginkomsttagare ska få bo i innerstan. Även kulturhusen i huvudstaden ska övergå i privata händer. De nya tankarna om hyresrätt har inte föranlett någon pudel från finansborgarrådet Axén Olin (m).

Moderaterna, som plötsligt insett att deras iskalla arbetslöshetspolitik kräver x antal hyresrätter till alla som snabbt måste lämna hus och hem och flytta, ska antagligen göra som linje 2 gjorde inför kärnkraftsomröstningen, fast tvärtom.Först en rejäl utförsäljning och sedan (kanske) en nysatsning på hyresrätter om några år (?).

I landstinget satsar Filippa Reinfeldt (m) på vårdval Stockholm, som dels ska ge makt åt patienterna (något som är bra i sig) men samtidigt ska denna makt slussas in i en mossig och aldrig fungerande husläkarreform, som illa passar Stockholms enorma utbud av vård. Drömmen om dr Finlay, den skotske husläkaren, borde ha dött med tv-serien på 1970-talet och aldrig trodde jag att den skulle återuppstå, där den bevisligen aldrig fungerat. Till detta kommer nedlagda närakuter och uppsägningar av undersköterskor på vårdcentralerna. Det sistnämnda förnekas av Filippa R men har redan börjat verkställas.

I Nacka tolkar kommunalrådet Erik Langby (m) sin partisekreterares tankar om att ägandet inte är så viktigt i offenliga sektorn som så att all offentlig hemtjänst nu läggs ner.
I valfrihetens och kundvalets Nacka ska det inte finnas något kommunalt att välja för den som inte vill ha privat hemtjänst! Inte heller ska de undersköterskor och vårdbiträden som moderaterna nu vill omfamna ha rätt att jobba med sjussta villkor och kollektivavtal. För det är inget kommunen lägger sig i. Vilket snedvrider konkurrensen, har även ett antal vårdföretagare framhållit i KA.

Till detta kommer att kommunens granskning av sina privata utförare hittlls inte verkat särskilt systematisk eller omfattande, utifrån det som vår reporter kunnat få fram.
Kommunal hemtjänst är för dyr, säger kommunen om den verksamhet som tidigare prisats för hög kvalitet och effektivitet. Brukarna är nöjda. Men i SvD 071031 förklarar verkamhetschefen för Nacka seniorcenter Malin Westerback att de inte får konkurrera på lika villkor med de privata i kundvalssystemet. Kommunen får inte momskompensation på 6 procent av omsättningen och får inte erbjuda extra tjänster. Beslutet är ideologiskt, tycker även folkpartiet i Nacka, men Langby själv kallar all kritik som går emot beslutet för ”ideologisk”. Det är med andra ord ideologiskt att kritisera privat monopol i hemtjänsten, men inte att lägga ner all offentlig hemtjänst. (Se DN 071031)

Ja, att tolka moderat ideologi är sannerligen ett spännande postmodernt äventyr, där inget är vad det ser ut att vara och där identiteter byggs och slängs utifrån de grupper man behöver göra intryck på.  Kärnväljaren finns inte längre utropade Schlingmann i ett av sina inlägg på stämman. Risken är att den som gapar över mycket också mister hela stycket.