Ungmoderaten Niklas Wykman har gjort en ideologisk pudel och tagit avstånd från det Muf han är ordförande i sedan ett år. Till mångas (gissar jag)  häpnad har han, sedan i går, i DN (07/10/24) lagt ut en helt ny kurs för ungdomsförbundet, där ungmoderaterna från Östermalm och Djursholm ska ut i förorterna och där lyssna på unga när de ”riskerar att fastna i utanförskap”. Obs, det är då inte Täby det handlar om.

Niklas verkar klart inspirerad av moderparties framgångsrika makeover, och nu ska Muf på allvar förändra unga människors ”vardag” och få nya medlemmar utanför den snäva kretsen överklassgrabbar med backslick, som hittills utgjort ungmoderaternas hårda kärna.

Det är bara att gratulera och hoppas att mötena med unga människor utanför mufarnas snobbghetton blir befruktande. Tänk, det finns folk därborta som aldrig haft råd att resa på semester utomlands, som inte köper märkesjeans för 2000 kronor. Sånt tror unga borgerliga sympatisörer inte alltid på när de pratar om hur det ”är” på partyna i föräldrafria villan!
Så välkomna ut i verkligheten, det är på tiden!

Med den här omvändelsen så ska det bli intressant att se hur det går med de oppositionella muf-motioner som vill vrida partiet åt ett mer högerliberalt håll.
De kanske skrivs om i sista stund?

Parollen för stämman i Gävle är det inte så blygsamma ”Vår tids arbetarparti”. Dock har partiet ett visst avstånd till sina arbetarväljare, om man med arbetare menar låg- och medelinkomsttagare, organiserade i LO- och TCO-fack.

Det nya arbetarpartiets ledning är inga direkta fattiglappar, rapporterar Aftonbladet i dag (07/10/25). Den moderata toppens nio kvinnor och lika många män tjänar mer än tre gånger mer och bor i villor som i snitt har 47 procent högre taxeringsvärde  än genomsnitssvensson. Finast och dyrast bor statsministern själv. (Partistyrelsen i (s) är i ärlighetens namn lika välavlönad, men bor mer likt medelsvensson än moderaterna.) Tre av 18  moderater har förmögenheter över 1,5 miljoner.Partiledningen är också förtjust i Stockholm, där bor hälften.

Moderaterna aspirerar även på att bli ”vår tids miljöparti”, men ingen i partiledningen har miljöbil.
Reinfeldt nämner inget om att långtidsarbetslösheten bland ungdomar består, inte heller kan han erkänna att det faktiskt tillkom 93 000 nya jobb under s-regeringens fjärde år. Det verkar lite larvigt att inte ens tro på Statistiska Centralbyrån. Misstänker dom detta statliga verk att gå oppositionens ärenden?

Den grupp som moderaterna hittills gynnat mest av den arbetande befolkningen är välbärgade, företrädesvis män i övre medelåldern som får stora sänkningar av skatt på dyra hus och stora skattesänkningar på sina höga inkomster. Det gäller förstås alla i partistyrelsen, som verkar ha ett skapligt boende, långt från de förorter där ”utanförskapet” ska upptäckas.

De som är sjuka och arbetslösa kommer däremot att få det ännu sämre nästa år och kan tvingas acceptera jobb med mycket låg lön. Nu finns den här gruppen inte i moderaternas retorik. Utanförskapet i att inte kunna leva på en alltför låg lön är nämligen inget problem i Reinfeldts ljusblå drömmar.

Om han kan fortsätta att ge sossarna en match, eller om han kanske rentav blir utknuffad från sin egen planhalva av Sahlins rödgröna gäng återstår att se. En tuff brottningsmatch om att sätta dagordningen för ”människors vardag” ”livspussel” och ”livsproblem”  lär det hursomhelst bli.