Privat barnsjukhus en dålig idé
Ett privat barnsjukhus planerar att etablera sig i Stockholm. Nyheten når mig via Sveriges Radios P1. Det ska innehålla barnavårdscentral, akutmottagning och specialistvård. Intresserade ska kunna köpa sig vård via försäkringar.
Det känns som en riktigt dålig idé.
Även den som saknar försäkring ska kunna söka akut vård på sjukhuset, men då kostar det därefter, som i USA, där första frågan på sådana sjukhus inte är hur barnet mår, utan huruvida man har ett giltigt credit card.
Hur hög försäkringspremien ska bli är inte klart än, men däremot har sjukhuset redan fått namnet Martina. och ska ligga tillsammans med likaledes privata Sophiahemmet.
Den barnläkare som är med och driver projektet ser ingen risk för A och B-lag i sjukvården, eftersom barnsjukvården i Sverige är bra. Snarare vore det väl positivt att köerna i den allmänna vården minskar, resonerar han.
Vårdförbundet ser däremot risker, nämligen att viljan att via skatten bidra till den allmänna sjukvården sjunker om man redan köpt sig en försäkring för egna behov.
Och det är väl tämligen klart. Vem vill betala två gånger för samma sak?
Den borgerliga alliansregeringen har en mycket positiv inställning till privat vård. Så välvillig att inte ens de privata akutsjukhusen står fredade för vinstintressen, utan ska öppnas upp för ”vårdgallerior” och dessutom för försäkringspatienter, som kan köpa sig förbi kön. Åtminstone är det så det är tänkt att fungera i det av Filippa Reinfeldt (m) styrda Stockholms läns landsting.
Och det är i detta sammanhang vi bör se på den planerade etableringen av ”Martina”, som säkert kan vara ett ljus i mörkret för välbeställda familjer, som vill slippa köa i väntrummen. Men som även är ett av många steg mot ett mer ojämlikt klassamhälle.
I radions Studio Ett i morse (den 24 oktober 2007) duckade ansvarige ministern Göran Hägglund (kd) för frågan om detta är bra eller dåligt och hänvisade till att det får marknaden avgöra. Med andra ord så drar han sig tillbaka som politiker för att låta saken ha sin gång!
I stället raljerade han över sin socialdemokratiska företrädare Ylva Johanssons upprörda tonfall, när hon kritiserade det som sker.
Hägglund borde snarare fundera över sitt eget oberörda tonläge, i sitt försök att normalisera det som händer mitt framför näsan: Ett eget barnsjukhus och en gräddfil in till doktorn för de föräldrar som har råd.
Såklart att det finns efterfrågan! Frågan är bara om vi har råd med den, eller om vi inte tar en större risk än den eventuella nyttan. Den gemensamt finansierade välfärd vi varit så stolta över ligger i potten.
För Göran Hägglund verkar det hursomhelst kvitta.
Behöver vi mer barnsjukvård ska vi finansiera den solidariskt och via skatten. Den ska vara en rättighet lika för alla, oavsett tjockleken på plånboken.
