Musikmannen har medicinen som rockar

I dag släpper Musikmannen och clownerna Rutan och Dr Lowe sin nya barnskiva så det är stor fest med ballonger och såpbubblor.
– Nu blir det rockigt! säger Musikman-nen och drar på sig gitarren. Nu blir det rock’n’rulltårta!
Den unga publiken fnittrar förtjust.

Musikmannen heter egentligen Andreas Hedlund. Han är kommunalare och arbetar som musikpedagog på Barnens sjukhus, Huddinge. Tillsammans med Charlott Sjönneby och Susanne Flensted-Waleij går han runt på sjukhusets barnavdelningar och ”clownar”. När han inte är Musikmannen arbetar han med sagoverkstan och musikverkstan där barn och ungdomar får möjlighet att skapa sin egen teater och musik.
 Andreas har arbetat som musikpedagog på sjukhuset i fyra år.
– Jag jobbade tidigare som musikproducent och fick en förfrågan från sjukhuset om att spela in en skiva tillsammans med clownerna. Vi spelade in ett barn som sjöng och det gick så bra att sjukhuset bestämde sig för att söka pengar för att starta en musikverkstad och då anställde de mig som musikpedagog, berättar Andreas.
Hans egna minnen från barndomen hjälper honom att förstå hur det kan vara att behöva stanna länge på sjukhus. Vid 13 års ålder var Andreas tvungen att göra en ­hjärtoperation och efter det låg han kvar på sjukhuset i tre månader.

– Det enda jag minns från det är hur jag lekte med min rullstol tillsammans med mina syskon på lekterapin. Det är oftast det roliga vi kommer ihåg efteråt, det som var positivt. Just därför tror jag att det är så viktigt för barnen att få ett avbrott i allt det som är jobbigt och att få göra något kul.
Många av de barn som Andreas möter
i sitt arbete har eller har haft det mycket svårt. De kan själva vara drabbade av sjukdomar eller är på sjukhuset för att besöka syskon som är sjuka.
– Jag kommer ofta väldigt nära barnen och deras familjer och det är bra, men jag måste hela tiden tänka på att jag inte är en familjemedlem eller kompis. Annars skulle jag inte orka. Och det händer att sjuka barn går bort och då kan det vara jobbigt att hantera det, säger han.
För att klara av    svåra situationer har Andreas och de andra som arbetar med barnen möjlighet att träffa en psykolog för handledning och stöd.

– Jag är imponerad av sköterskorna och läkarna som varje dag måste vara med barnen i deras smärta. Vi som arbetar med teater och musik slipper ju vara där när barnen har det som värst. Vi får ju möjlighet att vårda det friska
i barnen och jobba med det som är roligt.
På stereon i musikverkstan spelas Salem Al Fakir på högsta volym. Andreas kompar på bas och bakom trummorna sitter femtonåriga Anton Nyström. Anton har körtelfeber och har legat på sjukhuset i två veckor. Nu börjar han känna sig lite bättre och han saknar trumsetet därhemma. En sköterska uppe på avdelningen har tipsat honom om Andreas och musikverkstan.
– Det här är ju grymt, säger Anton och spelar ett trumsolo.  Musikverkstan är full av olika instrument och den har en inbyggd studio där det finns möjlighet att spela in skivor. Anton vill gärna spela in en skiva och han vill både spela trummor och sjunga, men han har fortfarande ont i halsen.
– Det är bara att komma ner nästa vecka så spelar vi in, säger Andreas.
– Ja, om jag är kvar, säger Anton. Jag kanske är frisk då och får åka hem.