I ”vanliga” Askungesagor är glasögonen och de tråkiga kläderna bara camouflage. Snart är tjejen vackrare än alla andra och prinsens ögon öppnas. I Djävulen bär Prada, som har en liknande berättelseram som Betty, går det inte riktigt så, men ”gråa musen” som får assitentjobbet där är förstås ursnygg och från en väletablerad medelklass och gör en lyckosam alternativ karriär i slutet.

I  serien Ugly Betty är det inte lika förutsägbart. Betty Suarez (America Ferrera). är visserligen alltid en empatisk, intelligent och förståndig tjej, som sprider godhet runt sig, men hon genomgår ingen Förvandling av utseendet, utan i stället får hon ofta andra att förändras till det inre och öppna sig.  Och än verkar det inte bli någon romans med chefen, något som effektivt skulle ta död på serien.

I hennes egen familj hotas pappan ständigt av immigrationsmyndigheterna och storasystern försöker fixa livet som ensamstående mamma till en pojke som utmanar sin machopappa med sitt ointresse för fotboll och sitt stora intresse för mode och dans.

På modemagasinet spelas en rad av vår tids konflikter upp och skruvas till satir och bitsk humor. Matmissbruk, konkurrens, sexmissbruk, karriär, kärlekslösa föräldrar och homofobi är huvudämnena, modetidningen mera en ram som passar för ämnena.  Det är starka färger, utspel och intriger, med någon sorts underliggande värme, som inte bara verkar handla om attityd.  Med en miljö där ytan är allt kommer serien under huden.

Det finns dramaserier som OC där det till synes verkar handla om svåra saker och allvarliga konflikter, men där inget egentligen berör de människor som utsätts för prövningarna. Någon varaktig förändring äger inte rum, allt går bara vidare i nya avsnitt med nya konflikter.

I Ugly Betty är det inte riktigt så, utan några av de inblandade växer som människor, exempelvis Bettys sexmissbrukande chef Daniel Meade (Eric Mabius). Han (som för övrigt även haft en roll i OC) är förvånad över att manuset inte skrivits om och blivit mesigare, vilket är vanligt i tv-världen och Hollywood, säger han (i SvD den 23 oktober 2007). ”Serien är egentligen inte ett frontalangrepp på modeindustrin, utan den handlar mer om självkänsla, familjeidentitet, klasskamp och sexuell läggning. Det finns alltid högermänniskor i USA som tycker att vi därmed fördärvar vårt lands moral.”

Nu är det ingen präktig och torr moralkaka som serveras, utan en rolig, välklippt och smart anrättning som varmt kan rekommenderas!