På Åseda ridskola håller personalen i tyglarna

Till ryttarföreningen kommer varje vecka 150 elever
i åldern tre till sjuttiofyra år. Det mesta andas ordning och harmoni i den här idyllen i mitten av Småland.
Här arbetar ridlärarna Anna Flintberg, diplomerad ridinstruktör med inriktning på dressyr, Victoria Hellgren, ridledare med inriktning på hinderhopp, Gunilla Qvistberg, allt i allo som gör allt från kontorsarbete till att ge ridlektioner och Anita Riström Sjögren, stallpersonal och ser till att det är städat i krubban, ansvarar för ridhus och utebana.
Rita ett kryss mellan orterna Oskarshamn, Växjö, Vetlanda och Kalmar så ligger centrum nära Åseda kommun mitt i Småland.

Inte bara ridning. Anna Flintberg sköter ridskolans bokföring.

Det ska börjas i tid. Rideleven Ayla Brun är bara 4 år. Här tillsammans med Victoria Hellgren och hästen Micro.

Strax sydväst om den lilla tätort­en ligger Badeboda, en by med några hus vars största arbets­plats torde vara Åseda Ryttarförening med fyra anställda kommunalare.
Ridhusen omges av hagar som doftar av sensommarörter. Några av klubbens hästar går stilla och betar i hagarna. En lisa för en storstadsmänniskas stressade sinne.
Hur ser ni på era roller som anställda. Är ni själva med i föreningen?
– Vi har alla egna hästar i stallet. Så brukar det oftast vara när man jobbar på en ridklubb. Men ingen av oss är medlemmar i föreningen, säger Gunilla Qvistberg.
Ofta pyr det av olösta tvister som förmörkar vardagen på ridskolorna. Ofta saknas kollektivavtal, men inte här på Åseda ryttarförening i Småland.
– Vi hade en del tvister för en åtta-nio år sedan, berättar Anna Flintberg. Men det löste sig med en ny och bra styrelse.
Annars är det vanligt att ridklubbars styrelser har svårt att vara bra arbetsgivare.
Det händer att ridlärare tvingas ställa upp på sin fritid. Att de förtroendevalda inte förstår skillnaden mellan sin egen fritid och de anställdas arbetstid.
Vad är det som driver er? Vad har ni för målsättning?
– Stolthet. Vi försöker driva ridskolan på ett sätt som vi vill ha det. Så vi kan vara stolta över den.
– Vi har fått stor frihet av styrelsen eftersom vi har samma mål, säger Anna som också sköter den dagliga pappersexercisen och bokföringen. Hon har fått utbildning i detta med hjälp av pengar från ett EU-projekt.
En förutsättning är att skolan har en stabil ekonomi. Att hålla tretton hästar med foder är en kostsam historia.
– Varje häst ska i princip dra in sina egna pengar i form av ridskoleavgifter, säger Anna Flintberg.
Vi talar också om att en ridskola till största delen är en ungdomsgård för unga tjejer.
– Ja, så är det, säger Victoria. Tjejer gillar ju att pyssla och gulla med hästen. Fast ridning är egentligen en ganska tuff och hård sport med stora djur. Men det är mycket känslor mellan en 13-årig tjej och hennes favorithäst som hon sköter varje vecka.
– Ibland är vi av olika skäl tvungna ”att ta bort” en lektionshäst. Vi avlivar den helt enkelt. Då flödar tårarna, säger Anna.