Vad har vi med Irak att göra? Så kunde det låta på brandstationerna i England tidigare.
När de engelska brandmännen förstod vilka problem brandmän i andra delar av världen har började de engagera sig och frågar sig numera vad de kan göra.

Brandmännen i Irak saknar utrustning.
– De som vi fick kontakt med där släckte bränder i bara nylonbyxor och hade inte hjälmar, berättar Dean Mills, ombudsman i brandmannafacket, Fires Brigades Union, i London.
Brandmännen insåg genast vilken utsatt situation irakierna befann sig i. De började att skicka 1000 uniformer och annan utrustning till Irak. Så kom någon på att de kanske kunde skänka brandbilar också. Sagt och gjort.
Några brandmän körde åtta bilar ända till Irak, till Kurdistan. De har även skänkt utrustning till brandmän i Bagdad.

Brandmännen blev förvånande och chockade över förhållanden i Irak. Fackföreningarna hade inte ens ett kontor arbeta i. Ledare förföljdes bara för att de var med i en fackförening.
Nästa steg i Irak blir att adoptera en fackförening och hjälpa till med kurser.
– Ska man få med sig medlemmarna måste de äga frågan och komma med idéer, säger Dean Mills. Han berättar att i varje region i England har nu brandmännen projekt i olika länder, i exempelvis Irak, Palestina, Uganda och Colombia.
Hans egen brandstation ”adopterade” ett sjukhus i Kroatien.
– I New York  adopterade vi en brandstation i Brooklyn efter attacken den 11 september 2003, samlade 10 000 pund på två dagar som vi personligen överlämnade.

Engelska brandmän har även försett Uganda med en bil som har en vattentank. Följden är att barn, speciellt flickorna kan gå i skolan i stället för att hämta vatten. När de slipper gå utanför byn blir de inte våldtagna och får därmed inte HiV/Aids.
– Om vi skickar en brandbil kan pojksoldaterna bli brandmän i stället och vattentanken kan också användas till konstbevattning, säger Dean Mills förhoppningsfullt och tycker att brandmännens projekt är väl värt att sprida.

Brandmännen i Irak försöker starta sin egen fackförening. På ISKA:s kongress i Wien i slutet av september berättade Abdullah Mushin från det centrala GFIW, General Federation of Iraq Workers, att de var lyckliga att Saddam Hussein var borta men att fackets situation är svår. Fackliga representanter har både torterats och mördats.

Genom påtryckningar från ISKA har den vice statministern nu lovat att möta facket för att möjligen slopa en lag som förbjuder fackföreningar inom den offentliga sektorn. Regeringen har också antytt att eventuellt låta fackföreningar få tillbaka beslagtagna tillgångar.