Gjorde klassresan Persson girig?
Är du extra girig om du är klassresenär? Frågan som ventilerades i radioprogrammet God morgon Världen i P1 denna söndagsförmiddag (30 september 2007) fick mig att spetsa öronen.
De tre journalisterna i panelen, Helle Klein, Aftonbladet, Johan Hammarqvist, Norra Skåne samt Per Gudmundsson, SvD diskuterade förre statsminister Göran Perssons inkomster från konsulttjänster som gått via ett bolag, så att han slapp avdrag på pensionen.
Girigt, tyckte Helle Klein. De båda borgerliga ledarskribenterna verkade mera tycka att den Perssonska inställningen bara speglade ett folkligt synsätt. ”Det är så här vanliga socialdemokrater är, vanligt folk”, menade Gudmundsson. ”Vanligt folk är girigt. ”
Att tala om ”vanligt folks” tankar och åsikter är egentligen bara ett sätt att tala om hur man själv tycker och tänker. Från sig själv känner man andra, heter det ju. (Och numera har ju ett stort antal borgerliga ministrar visat att det inte är så himla noga med regelboken när det gäller att söka bygglov, betala licenser, barnflickor eller deklarera. Det enda som är riktigt fult är a fuska med a-kassan, föräldra- eller sjukförsäkringen.)
Moral är med andra ord ett begrepp i upplösning. Giriga är vi allihopa, och allra värst är klassresenärerna. I alla fall var detta en åsikt som framfördes av panelens Johan Hammarqvist.
Hans förklaring till att Persson tyckte så mycket om att tjäna pengar var klassresan. Att den förre socialdemokratiske ledaren efter att ha vuxit upp i enkla förhållanden gjort en klassresa, ”kommit upp sig i samhället” och fått ”frottera sig med världens ledare” så att man ”såg hur han njöt av det” var huvudorsaken till att hans beteende, nu när han fått chansen.
Det var något i resonemanget som skavde. Något nedlåtande i tonen, mot hur den som är född i enkla förhållanden handskas med Fina Världens frestelser. Som om girigheten var extra tydlig bland klassresenärer och rentav förklaringen till att de inte kan låta bli att stoppa fingrarna i syltburken.
Helle Klein hamnade i fällan när hon lät Hammarqvist få problemformuleringsprivilegiet. Hon argumenterade emot genom att peka på en klassresenär som visst inte var girig, Ingvar Carlsson, i stället för att ifrågasätta själva orsakssambandet klassresenär = girig.
Om moral varit kopplat till samhällsklass och inkomster så skulle en högre socialgrupp vara en garant för ett mindre intresse för den egna plånboken och en högre dygd rent allmänt. Då hade de rika ministrarna i regeringen varit förebilder, vilket man knappast kan påstå.
Huruvida ”vanligt folk” tänker som dem eller inte kan man ha olika åsikter om, beroende på vilka människor man själv träffar.
Inställningen i panelen till den entusiasm klassresenären visar på besök i den Fina Världen påminner om hur de borgerliga gästerna såg på Madickens piga som fick vara med på balen.
Alla ska arbeta och alla är lika mycket värda heter det i alliansregeringens retorik. Men: Om du är född på fel sida om klassgränsen förblir du alltid en katt bland hermelinerna.
En ”Jallas” som klätt upp sig får i alla fall inte chansen på fina klubben på Stureplan.