Ungar som lämnas åt sitt öde i parker med livsfarlig halt promille i kroppen, bilder på förnedrade halvnakna tonåringar som sprids via internet, skräckslagna elever som tvingas leta ”mat” i blöjor, svälja råa äggulor som andra haft i munnen, etc.

De senaste dagarnas rapportering om nollning i Stockholmsskolorna har varit ruggig läsning. Att få flickor att klä av sig halvnakna för pojkar verkar vara en stor del av nöjet med de otäcka ”lekarna”.
En ”nollad” 16-årig flicka hade 3,64 promille i blodet och kunde mycket väl ha dött.
Gymnasieskolan där det hela hörde hemma, Norra Real, har inte förmått stoppa den allt mer sadistiska traditionen, eller förklara vad som händer när en kraftigt berusad flicka lämnas åt sitt öde. Skolan kan skryta med höga intagningspoäng, men antalet mvg i betyget verkar inte stå i någon sorts proportion till emotionell kompetens och empati.

”Ungdomarna verkar omedvetna om att de begår en rad brott. Langning, olaga tvång, sexuellt ofredande och grov misshandel”, framhåller närpolis Jonas Elling i DN den 11 september.
De allt mer alarmerande supvanorna bland unga i stort hjälper till.
Stefan Sparring, överläkare på Maria Ungdom i Stockholm säger i DN (11 september): ”Ungdomarna pratar om att de tar en kvarting som de blandar ut och sedan dricker på 20 minuter. Det handlar inte om att sitta och snacka och dricka – spriten ska in så fort som möjligt.”
Promillehalten i blodet fortsätter stiga en bra stund efter att man slutat dricka. Funktioner som sväljreflexer kan slås ut. Andningen kan påverkas och en medvetslös ungdom behöver inte ligga särskilt länge utslagen för att frysa ihjäl.

Skolan måste markera mycket hårdare mot nollning med tydlig information om att all nollning kommer att bestraffas. Detta för att skydda de nya eleverna. Däremot kan det vara svårt att, som Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm (fp) föreslår, tvångsförflytta elever som är drivande. Ofta är det ganska många som håller i nollningen och svårt att peka ut någon enskild syndabock. Det hjälper knappast att flytta stora grupper, om vi inte vill ha gymnasier med enbart mobbare som elever.
”Det handlar mer om grupptryck än enskilda invivider”, säger två elever i SvD den 11 september.
Att nollning är mobbning, att nollning är kriminellt, att nollning är kamratförtryck och inte hör hemma i en skola som har en demokratisk värdegrund borde räcka som underlag för att ta itu med problemet på hemmaplan.

Nollning förekommer inte överallt. Men det verkar dessvärre bli vanligare. Och grövre. Kanske är det, som Ulrika By skriver i sin blogg, en spegling av en elitistisk människosyn, som i såfall blir ännu tydligare uttryckt på de statusskolor där medel- och överklassbarnen hamnar. En sorts svensk variant på internatskolornas pennalism, ”nedärvt från en akademisk värld med uppenbara manschauvinistiska inslag.”
Att få en inträdesbiljett till den här världen ska vara svårt och hårt. För ungarna som är nya kan det kännas allt annat än ”frivilligt”. För de rektorer som inte bara är rädda om sitt skolpengsrykte gäller det att våga se maktstrukturerna som ligger bakom, sluta mesa och fega och se till att nollning betraktas som den kriminella handling den faktiskt är. Sen kan man ju fråga sig på vilken planet ungarnas föräldrar befinner sig.