De skriver om sina liv

En solig sensommardag i Skellefteå håller en grupp kommunalare fackmöte. På tavlan har någon skrivit plus- och minuslistor om facket. Deltagarna hänger lite trött på de blekgrå tygstolarna som mer ser ut att höra hemma i ett väntrum på en tandläkarmottagning. Energin i rummet har för länge sedan börjat dala. Då knackar Helén Lind­gren på dörren. Hon ställer sig längst fram i rummet. Plockar fram en randig duk och några stenar ur väskan som hon lägger på bordet framför sig. Tänder två små ljus och den trista ABF-lokalen blir genast lite mer uthärdlig.
 – Skriver vi så mår vi bättre, säger Helén. Och jag är här för att få er att börja skriva.
Deltagarna skruvar skeptiskt på sig. Skriva? Kan det verkligen vara något?

EGNA BERÄTTELSER. Viktoria Nygren skriver stafettövningar.
Foto: Patrick Degerman

Alla kan skriva. Det säger Helén Lindgren som är initiativtagare till projektet Kom­munalare berättar, ett projekt som ska få Kommunals medlemmar i Västerbotten att fatta pennan. Flera undersökningar har kommit fram till att skrivandet kan ha hälsosamma effekter. Om vi skriver ner våra innersta tankar, kan vi lättare göra oss av med stress.
– Vi blir tydligare inför oss själva och inför andra, säger Helén.
Och det behöver inte handla om några stora problem utan det kan vara sådant som händer på jobbet. Det där som stör men som vi aldrig gör något åt.
– Skriver vi om vår arbets­plats så synliggör vi sådant som vi gör varje dag och som vi kanske vanligtvis tar för givet. Det är en slags tyst kunskap om det vi uträttar i vardagen, men som vi aldrig pratar om.

– Tänk inte så mycket. Bara skriv!
Helén försöker peppa fackmedlemmarna att komma i gång. Den första skrivövningen är en slags stafettskrivning där deltagarna ska fortsätta skriva på varandras berättelser. När Helén utbrister Bryt! släpper de pennan och lämnar över pappret till bordsgrannen.
Koncentrationen i rummet är total. Det enda som hörs är den tickande klockan på väggen. Tystnaden bryts av att någon börjar skratta.
– Nä, det här blir ju jättekonstigt!
De andra skrattar med.
Att skrattet hela tiden är närvarande är centralt när Helén talar om skrivarverkstaden. Det viktigaste är att leken finns med. Allvaret finns där i botten ändå. Rädslan över att inte kunna prestera och att göra fel är ofta det som gör att människor inte skriver, tror Helén.
– För den som vill börja skriva är det viktigt att knuffa bort den där censurgubben som säger: Jag kan inte. Det handlar inte om att kunna eller inte. Det viktigaste är själva lusten att uttrycka sig, säger hon.  

När Helén läst allas texter utbrister applåder och spontana tillrop. Det fackliga mötet blev en skrivarverkstad och kommunalarna ser plötsligt betydligt piggare ut.
– Vi var rätt duktiga på det här, eller hur? undrar en av deltagarna.
– Ni var fantastiska! säger Helén.

Heléns skrivtips
1 Skriv fort utan att tänka efter.
2 Skriv ner allt. Censurera ingenting utan våga ta emot de innersta tankarna.
3 Glöm inte detaljerna. När du väl har kommit igång med skrivandet så tänk på att det där som kan verka obetydligt och ointressant kan vara det som gör att man som läsare kommer nära och gör texten mer personlig.