Vädret har makten över Pers arbete

Exakt var man ska stämma träff med en representant för en yrkesgrupp som kör jordbruksmaskiner beror på vädret. Det var tänkt att jag skulle skriva om maskinföraren och kommunalaren Per Månsson på ett av Sveriges största jordbruk, Trolle-Ljungby med 12 000 hektar i Skånes nordöstra hörn på gränsen till Blekinge. Om hur det gick till när han skördade spannmål.

Här var det potatis! Maskinen har redan ­automatiskt sorterat
bort sten och annat som inte är potatis.
Foto: Kristian Pedersen

Men så blev det inte. Det hade regnat rejält dagarna innan och man kan inte köra ut tunga maskiner på fälten förrän det torkat upp ordentligt.
Jag stiger ur bilen framför den stora maskinverkstaden och frågar en man i en oljig overall efter honom.
– I dag är Per ute på potatis-åkern där borta. Ser du den där röda nya potatisupptagaren? Där är han, säger kollegan och pekar ut riktningen för mig.
Det fick bli om potatisupptagning i stället.

Augustisolen värmer genom det skånska diset över fälten. Jag kör någon kilometer bort. Kliver ut bland potatisblasten till Per.
– Jag håller på och ställer in den nya potatismaskinen, säger han. Hoppa upp i traktorn får du se.
Vid sidan av de ordinarie reglagen sitter en monitor där han genom att trycka på skärmen kan reglera hur djupt i jorden maskinen ska gå.
– Fina grejer det här, säger
Per. Den är byggd i Tyskland och kostar 1,3 miljoner ungefär.
Vi kör en vända och traktor­ekipaget går i sakta mak över potatisblasten. Per har nu ställt in den så att den gräver lagom mycket i jorden för att få upp potatisarna.
– Nu är inställningarna klara, säger Per. Nu går vi upp i maskinen. Här brukar de säsongsanställda arbeta.

Slamret är öronbedövande. Sten och annat som kommer upp på gummimattorna sorteras bort av maskinen. Men inget är så automatiserat att den inte behöver en människa som övervakar med ögon och armar.
– Arbetet i upptagaren är ganska trist och monotont, skriker Per i mina öron. Ändå är det knappt att jag hör honom.

Lunchdags. Men det är inte alltid maskinförarna kan äta när magen kurrar, vädret styr här också.

Så blir det lunchrast och vi åker till personalrummet som ligger bakom maskinhallen. Per öppnar matlådan som han värmt i mikron. Samtidigt berättar han om jobbet.
– Jag trivs väldigt bra på jobbet. Men man måste vara flexibel som anställd inom jordbruket. Jobbar man ute som jag, får man anpassa sig efter vädret. Är det fint väder och skördetid gäller det att få in allt så fort som möjligt. Då kör vi så länge som det är möjligt om dagarna. Det kan bli cirka 400 övertidstimmar på ett år, berättar Per mellan tuggorna.
– Och ska det sprutas bekämpningsmedel på några grödor får man börja tidigt på morgnarna. Där är det viktigt att hålla koll så att det inte blåser åt fel håll. Då kommer det in kemikalier i villaträdgårdar. Jag är ansvarig för det på gården.
Vad har du för intressen vid sidan av jobbet då?
– Familjen och att se fotboll, säger Per Månsson.