Agneta Danielsson är Kommunals vice ordförande på sektion tre i Östersund, och har arbetat inom omsorgen i 33 år.
Hon vårdade en man som skadats och blivit mycket handikappad. Han försökte köpa sex av personalen.
– Han kunde säga till mig: ”Du ska hjälpa mig med det som inte jag kan – du har ju betalt”.

Agneta Danielsson
Agneta Danielsson

Det blev jobbigt för alla parter. Men så kom personalen på att sätta upp en spegel i taket, så han kunde ligga och se sig själv.
– Vi ordnade med en stång där man kunde spänna fast benen med bälten så han kunde sära på benen. Sedan sa vi till honom att han fick tvätta sig själv, berättar Agneta. Det fungerade alldeles utmärkt och personalen slapp hans sexsnack i fortsättningen.
– Det fina var att vi talade öppet om detta i personalgruppen. Det skapade en trygghet och vi gjorde upp med våra fördomar. Det är lätt att tro att gravt handikappade inte har några sexuella känslor, säger Agneta.
En av de anhöriga, en kvinna, undrade varför de satt upp spegeln och fick svaret att han behövde det då han tvättade sig men även till annat. Kvinnan blev rörd till tårar.
– Ni har löst hans problem, i stället för att han blir drogad med tabletter, sade hon.

Agneta tycker att det är viktigt att gravt handikappade ges möjlighet att ha en frizon. Hon fick också idén att inreda ett badrum med levande ljus och fin musik, där vårdtagaren kunde ligga på en    duschvagn i dämpad belysning och ha det skönt.
Det har hänt att hon även följt med en och annan man till en sexshop, där han kunnat handla filmer, affischer och annat. Handla fick han göra själv. Där gick gränsen för henne.
Agneta arbetade även en tid på ett elevhem med manliga och kvinnliga förståndshandikappade. Personalen beslöt att ha en studiecirkel tillsammans med de förståndshandikappade. En barnmorska visade dem runt på en gynekologmottagning. De fick se på dockor och på planscher hur könsorganen ser ut och de talade med dem om kärlek och samlag.

Ibland kan situationer i vården bli direkt dråpliga. Agneta minns en utvecklingsstörd kille, som var både blind och döv. Han behövde kissa så hon öppnade hans byxor och trodde att hon måste hålla i snoppen också. Han började skratta. För honom blev det komiskt, för han hade länge klarat av att kissa själv. Varje gång hon sedan kom ville han gå och kissa och började samtidigt skratta.