”De lindas in i bomull”

Lotta Löfgren-Mårtenson reser landet runt och talar om sexualitet och människor med intellektuella funktionshinder. Lotta har märkt att personal och föräldrar vill dessa människor så väl att de praktiskt taget blir inlindade i bomull.
I sin forskning har hon främst mött ungdomar med utvecklings­störning som inte får vara i fred, inte får chans att göra spontana saker, allt är organiserat i största välvilja.
– Många av dem lever i en så skyddad tillvaro att de inte ens tänker på sin sexualitet.

Lotta Löfgren-Mårtensson

Hon anklagar ingen för detta, men vill lyfta fram balansgången mellan tillåtelse och kontroll, så att människor med utvecklingsstörning får redskap att hantera en osäker värld.
Hon ger exempel. En man och en kvinna har bestämt sig för att flytta ihop. Något som orsakar konflikt bland personalen. Hälf­ten tycker att det är onödigt, eftersom det kanske ändå blir slut. De tar ut skilsmässan i förskott.
– Vem av oss har några garantier om livslång lycka och kärlek?
För människor med utvecklingsstörning har internet blivit en revolution.  
– Internet gör att ungdomarna kommer undan från personalens och föräldrarnas insyn. De senare är dock bekymrade, för här finns en mörk riskzon. Att använda internet kan betyda att man blir lurad, stämmer träff med främlingar som inte är så bra.
Hon föreslår att personalen säger: Vi kan inte förbjuda dig att ha kontakt med den och den, men var försiktig, ring om det är något, berätta var du är.
– Ge dem redskap att hantera en riskfylld värld. Men visa även på möjligheterna.
Hon tycker att alltför många anställda i kommuner och landsting saknar handledning. Det är stora variationer beroende på bland annat funktionshinder, kön och ålder. Därför finns det inget enkelt svar som gäller alla, utan personal bör på ett respektfullt och lyhört sätt bemöta var och en.
Lyssnar man på människor med utvecklingsstörning har många samma önskningar och framtidsdrömmar som de flesta av oss att hitta en partner. Med stöd av personalen klarar de också av att leva tillsammans, säger Lotta Löfgren-Mårtensson. Ett exempel är Leif Wettermark och Helen Karlsson som bor i en lägenhet i Mjölby.

LEVER TILLSAMMANS. Med stöd av personalen klarar Leif Wettermark och Helen Karlsson mycket bra av att leva tillsammans. De bor i Mjölby i en lägenhet och Leif vill gärna att Helen ska få hans efternamn.
Foto: Stefan Ilstedt

De flesta ungdomar med utvecklingsstörning har ingen partner. De danser som de går på slutar redan klockan tio när andra ungdomar går ut.
– Kanske kunde dansen sluta lite senare, och personalen ha ett rullande schema, funderar hon.