Illustration av Magnus BardDen omstridda kommunaliseringen av skolan drevs igenom av Göran Persson 1991. Sedan dess har reformens baksida blivit allt tydligare. Kommunerna har slarvat med sitt uppdrag och resultaten förskräcker. Var tionde grundskoleelev går ut nian utan behörighet till gymnasiet, var fjärde saknar betyg i något ämne. Reformen har även lett till att utlandsfödda barn får mindre resurser, samtidigt som det är just dessa elever som klarar skolan sämst.

Sedan 1992 ska kommunerna också finansiera privat drivna skolor. Reformen har säkert vitaliserat delar av förstelnade pedagogiska system, men även här är nackdelarna tydliga och spär på de negativa effekterna av decentraliseringen.
Skolan blir ännu ett av de ångestskapande valen för familjer, valfriheten i kombination med kommuners spariver har lett till lågprisutbildningar utan värde, till konkurr­ens utan samordning mellan kommuner, till en flora friskolor som försöker tjäna pengar på de problemfria eleverna och till en jakt på skolor som ger de bästa betygen. De kommunala skolornas ställning blir allt mer osäker och olikheterna mellan och inom kommunerna ökar.  Religiösa friskolor styr barnen bort från skolan som mötesplats.

Ett återförstatligande skulle ge ökad likvärdighet i landet, höjd status för läraryrket och höjda resultat i svenskt skolväsende, säger Jan Björklund i SvD (17/8 2007). 
Han har rätt i att reformen är en förutsättning, men inte tillräcklig. Konkurrensen mellan skolorna måste minska. Att producera broschyrer och göra reklam är inte skolans uppdrag. Och ska skolan bli en mötesplats mellan olika grupper så kan inte föräldrars val ensamt avgöra hur sammansättningen mellan eleverna ska se ut. Valfriheten behöver begränsas.

Till detta krävs mera pengar. Att ta hand om ungdomar kostar. Satsningarna ska komma tidigt. Det är då man har störst chans att lyckas. Det finns ett glasklart samband mellan pris och kvalitet i skolan!  Den väg vi prövat, där varje kommunalpolitiker försöker lösa sina problem med att spara på skolan har inte lett till framgång.
Socialdemokraterna säger att alla ska med. De borde därför ta emot folkpartiförslaget med öppna armar. Om socialdemokraterna inte vill byta samhällsmodell så måste de byta skolpolitik.