Mobbningen på det demensboende i Västervik där kvinnan arbetade började för fem år sedan när ledningen bestämde att arbetsgrupperna skulle förändras. Flera av de anställda var kritiska till beslutet.
– Vi ville bara de gamlas bästa, säger kvinnan. För en gammal dement är igenkänning och rutiner väldigt viktigt och vi ville att de skulle få slippa byta personal.

Ledningen anklagade kvinnan för att ha vilselett de anhöriga när de informerades om omorganisationen och hon fick ensam bära skulden för protesterna. Kvinnan menar att ledningen systematiskt började frysa ut henne på arbetsplatsen.
– Jag fick inte längre arbeta övertid och fick bara arbeta natt. Jag blev inte inbjuden till de utbildningar som erbjöds de anställda och om jag fick en inbjudan kom den alltid försent.

Omständigheterna på arbetsplatsen gjorde att kvinnan började må allt sämre. Hon fick sömnsvårigheter, huvudvärk och magont. 2003 blev hon sjukskriven och 2005 fick hon sjukersättning. När Försäkringskassan vägrade godkänna kvinnans sjukdom som arbetsskada kontaktade hon Kommunal. Fallet gick sen vidare till Länsrätten där man med hjälp av kvinnans anteckningar kunde bevisa att hon blivit mobbad av kommunen.

Den kränkande behandling som kvinnan utsatts för ska, enligt Länsrättens dom, räknas som arbetsskada. Försäkringskassan har ändrat sitt tidigare beslut och beviljat livränta för den inkomstförlust som kvinnan gjort.
Bo Hjalmarsson arbetar med försäkringsärenden på Kommunal och är den som har drivit ärendet.
– Det är mycket ovanligt att försäkringskassan ändrar ett beslut som man gjort här. Tack vare medlemmens envishet och hennes anteckningar lyckades vi till slut få rätt, säger han.
Förhandlingssekreterare vid Västerviks kommun, Stellan Jergil, avvisar alla påståenden om mobbning.