Fataneh tar med sig sitt ”hemma” dit hon går

Flykten från Iran och ankomsten till Sverige 1985 innebar motstridiga känslor för Fataneh Faraha-ni. Å ena sidan var hon glad över att ha kommit hit, å den andra hade hon dåligt samvete över att ha lämnat familj och vänner kvar i Iran
– Jag ville berätta för alla här hur hemskt det var i Iran och använde alla tillfällen, till och med postkön om någon frågade var jag kom ifrån. Jag berättade om förtryckande regler, om folk som satt i fängelse och kvinnor som trakasserades.
Hon berättade antingen folk var intresserade eller ej. Efter ett tag kände hon att hon bidrog till den passiva bilden av iranier som förmedlades i media med idel bedjande män och beslöjade kvinnor.
– Vi iranska kvinnor har kämpat men inte pratat tillräckligt om detta. Man osynliggör den kamp som pågår hela tiden i Palestina, Kurdistan, Iran mot hedersmord, slöja och förtryck. Kvinnor bestraffas just för att det finns ett motstånd, säger Fataneh Fara-hani.

Efter över 20 år i exil har hon nu tagit sin chans att nyansera bilden av den iranska kvinnan. I maj fick hon sin doktorsavhandling om hur iransk-svenska kvinnor ser på sexualitet och slöja godkänd. Hon har intervjuat tio kvinnor. Ingen av dem bär slöja och ingen av dem hade kunnat tro att de skulle tvingas diskutera slöjan när de väl lämnat Iran. Men alla förhåller sig till slöjan på något sätt. För någon kan det till exempel kännas svårt att ta på sig en kort kjol.
Intervjuerna gjordes på persiska men kvinnorna använde gärna svenska ord när det gällde sex.
– Slöjan är inte bara en tygbit. I Iran är hela samhället beslöjat. Slöjan finns i arkitekturen som hindrar insyn, segregerade bussar, i språket och litteraturen, säger Fataneh Farahani.
Om slöjan har makt över henne själv i dag så är det i så fall i sättet att uttrycka sig, säger hon.

I sin avhandling har hon ett helt kapitel om slöjans historia. Hon beskriver slöjan som en ”bärbar mur”, ett redskap för att hålla könen isär och skydda kvinnan, mannens egendom, mot främmande mäns blickar. Men verkligheten är komplicerad. Idag finns också kvinnor som slåss för slöjan. Slöjan har fått fler betydelser, den kan till exempel bli en markering för identitet.
– Vilka sociala processer gör att en turkisk flicka i Sverige idag väljer att bära slöja? frågar hon sig.
När Fataneh Farahani först kom till Sverige hänvisades hon, som så många andra invandrare, till vården. När hon började plugga biokemi fortsatte hon i hemtjänsten på helgerna.
Så småningom insåg hon att hon valt fel ämne. Sju års ideellt arbete vid kvinnojouren i Uppsala meriterade till ett forskningsstipendium till ”Woman studies” i Toronto i Kanada.
Efter fem år där återvände hon 2003, året efter mordet på Fadime Sahindal.
– Jag upptäckte att mitt forskningsprojekt fanns här. Sedan ville jag stanna i Sverige, följa debatten och se hur kvinnor påverkades av den, säger hon.
Efter mordet på Fadime ökade fördomarna mot kvinnor och män från länder där hedersrelaterat våld förekommer, berättar hon. I varje nytt möte måste de förhålla sig till stereotypa föreställningar av hurudana de är.
– Om jag tar en öl med en man kan han fråga: ”Kommer din bror och hämtar dig nu?
Fataneh Farahani tycker att debatten om muslimska kvinnors sexualitet är präglad av ett svart-vitt tänkande. Om en iransk kvinna i Sverige är självständig så anses det bero på att hon blivit svensk.

Kvinnorna i undersökningen upplever att de att de utsätts för rasistiska och sexistiska fördomar från både iranier och svenskar. Svenska män har till exempel förväntat sig underdånighet av dem som orientaliska kvinnor.
Någon tog första steget till sex när hon träffade en man hon attraherades av. Hon har fortsatt att följa sina känslor men kan inte frigöra sig från sin inre bild av att vara en omoralisk kvinna.
Kvinnorna kan då och då känna att de lever som i ett vakuum av motstridighet. Men de skapar också ett eget utrymme där de kombinerar olika sociala och kulturella värderingar.
Fataneh Farahani känner att ju mer bekväm hon känner sig här, desto mer kan hon släppa fram det iranska i sig.
– ”Hemma” finns med dig. Du tar det med dig dit du går. _Det kan ge dig trygghet och värme men också skapa marginalitet och utanförskap, säger Fataneh Farahani.