Nu lyser solen, i alla fall runt Stockholm, och joggingrundan kan avslutas med en simtur. Jag doppar huvudet och njuter av att kunna bada, utan att äga en strandtomt.

Mälaren är både badsjö, transportled och vattentäkt, och för vissa av Stockholms politiker även en exploateringsbar tomt till salu åt vilken hungrig byggherre som helst som råkar komma först.
De omdiskuterade planerna på ett klumpigt hotell i form av en badring på Riddarfjärden, skulle bygga en mur över en i dag obruten vattenspegel mitt i centrum av en storstad!
Stockholms före detta landshövding Mats Hellström formulerar sig klokt i DN 15 augusti där han skriver: ”Det levande vattnets roll är också något som gör Stockholm till ett attraktivt turistmål. Att permanent ruinera detta vore för Stockholmsfrämjarna som att skjuta sig i foten.”

Stockholm tillhör oss alla, fjärden kan inte kapas av byggherrar!
Som dricksvattenleverantör är Mälaren av MVG-klass. Stockholms vatten smakar bra och håller hög kvalitet i test. Vattnet smakar till och med bättre än många dyra sorter på flaska. Prisjämförelsen behöver inte göras. Alla vet vad en skvätt som köps kan kosta och att kallt kranvatten är nästan gratis.
Dessvärre bidrar vår förtjusning i köpt vatten till att närmare bestämt 34 000 ton koldioxid (!), motsvarande uppvärmning av 8000 villor, pumpas ut i atmosfären genom transporterna.

Svenska Dagbladet berättar i ett reportage (19 augusti 2007) om detta trendiga miljöhot. Det behövs över 15 000 svenska lastbilstransporter årligen för att få fram vattnet vi köper i affärerna. Och drygt en fjärdedel kommer från utlandet.
Att köpa vanligt, okolsyrat vatten från exempelvis Norge på flaska är ju rena skämtet. Till detta våra egna transporter till affären för att köpa flaskorna eller burkarna, i stället för att skruva på kranen hemma. Kolsyrevatten är onekligen gott ibland.
Men kanske man kan investera i en egen patron? Att minska vattenköpandet mår både plånboken och miljön bättre av.

Stockholms stad och andra kommuner borde följa San Fransiscos exempel. Staden förbjöd den 1 juli inköp av flaskvatten till sina egna verksamheter, för att motverka koldioxidutsläpp och spara skattepengar.
Världsvattenveckan har kommit och passerat. Tidigare har Stockholm Vatten haft ett gott rykte. Bolaget är välkänt över hela världen för sitt expertstöd till bland annat vattenbolagen i Baltikum. Nu har den borgerliga majoriteten satt stopp för det!
Till detta kommer facklig oro från Kommunal för att det nu sparas 20 procent  på underhållet ibland annat ledningsnätet. Företaget håller också på att privatiseras, något som tidigare även moderaterna i Stockholm betstämt sa nej till. Redan har företaget styckats upp på mindre bolag och två är redan på väg att säljas ut.

98 procent av världens vatten- och avloppsverk är offentliga. Ett undantag finns i Storbritannien, där medborgarna under sommarens skyfall och översvämningar fått se effekterna av att privata bolag tagit ut stora vinster och försummat underhållet. Bolagen säljs nu dessutom vidare till riskkapitalbolag som ytterligare försvårar insyn och kontroll.

Många kloka ord har under veckan sagts om missförhållanden och goda exempel har sprids hur vi hanterar och hushållar med vårt dricksvatten. Inte minst har David Boys, anställd inom ISKA, den internationella organisationen för offentligt anställda, ännu en gång visat vilken drivande eldsjäl han är när det gäller frågan om allas rätt till rent vatten till rimligt pris.
Nu har han fått en plats i FN:s rådgivande styrelse för vatten- och avloppsfrågor och har lyckats få FN att satsa på att utveckla de offentliga vattenföretagen bland annat genom att skapa nätverk där vatten- och avloppsverk delar med sig av sina kunskaper.

Om de privata är lika intresserade är tveksamt, när man ser praktiska exempel från exempelvis Storbritannien.
Och att Stockholms borgerliga politiker så lättvindigt släpper ifrån sig kontrollen över vårt eget dricksvatten känns mycket oroande.