Kom fram, alla snälla tanter!

Ja, varför? Skolan ”vet” eller anar, redan tidigare har förskolan sett och förstått. Men ofta vänder vuxna bort blicken, även de som har ansvar.  Barnen faller i en obegriplig glömska, eller skugga. En förklaring är samhällets syn på vuxna. De har en så stark rätt till barn och i synnerhet till sina egna barn, att barnens röster och åsikter väger lätt i jämförelse.

”Föräldrars rätt är så stark att barnen får betala priset”, konstaterar Lena Nyberg och ger ett exempel på hur en pappa fick gemensam vårdnad av ett barn för att ”det skulle hjälpa honom i hans drogrehabilitering”.
Cecilia Modig från Rädda barnen berättade om en pappa som misshandlade sin dotter och ändå kunde förbjuda henne psykologhjälp på BUP, med vårdnadshavarens rätt. ”Lyssna på barnen”, uppmanade Lena Nyberg, som kan visa svart på vitt vad barn tycker om att föräldrarna dricker alkohol och blir fulla.

Om detta tycker de inte! (Se även bris.se)  Barndomsminnen av bråk och skrik och mamma och pappa som är fulla är inget som vinguiderna i media berör, inte heller talar vi med varandra om detta på våra middagar, där kanske alltid någon dricker mera än vad som är okej för de medföljande barnen.
Att ifrågasätta alkohol, till och med under graviditeten, är känsligt, de flesta menar att ”det är upp till var och en”, förklarade Lena Nyberg, som inte förstår varför: ”Vi talar med våra barn om hur farligt tobak och knark är. Men när det gäller alkohol kör vi med dubbla budskap. Barn önskar sig föräldrar som sätter gränser. De vill tala mer om alkohol än vad de vuxna vill.” Och att ta risken att dricka under graviditeten är obegripligt.

Seminariet är förlagt i en idyllisk, kullerstensbelagd gård på Mellangatan, i en av Visbys många gränder, det doftar av kanelbullar, kaffe och rosor. Med medeltida korsvirkeshus och en miljö som Astrid Lindgrens barnboksfigurer, Skorpan och Jonatan, i Bröderna Leijonhjärta skulle känna sig hemma i. Två hjältar, storebror och lillebror som på sitt vis lär sig hantera den bistra insikten att alla vuxna inte är goda, att den som verkar snäll kan vara dum och tvärtom. Världen är inte alltid rättvis, även om det i sagan ändå ordnar upp sig till sist.

Viveka Sundelin Wahlsten, docent och psykolog vid barn- och ungdomspsykiatrin i Uppsala.

Men i det samhälle som finns på riktigt är det vi själva som måste hjälpas åt. Här lever ungefär 200 000 barn i miljöer där föräldrarna inte ger trygghet och skydd. Hur detta kan förebyggas, hur vi kan hjälpa barnen hade seminariedeltagarna en del tankar om som kan sammanfattas med: Gör de missbrukade barnen synliga!
Viveka Sundelin Wahlsten, docent och psykolog vid barn- och ungdomspsykiatrin i Uppsala visade obehagliga siffror om alla de skador barn till missbrukande föräldrar faktiskt får, en del via påverkan i fosterstadiet, andra via den stressande otrygga miljön. Ett socialt arv som är tungt att bära.  Många av barnen har så mycket problem att de är utslagna redan i årskurs ett, framhöll hon och efterlyste vårdenheter som sätter barnen i centrum. Även Cecilia Modig, Rädda Barnen ville ha ett nationellt riskbarncentrum, eller ”ett risk och möjlighetscentrum”,  för att utjämna de skärande orättvisorna mellan olika kommuner.

Widar Andersson (s), Desirée Pethrus Engström (kd) och moderator Gabriella Ahlström.

Desirée Pethrus Engström, ordförande för kristdemokratiska kvinnoförbundet, var lite oväntat inte främmande för att minska familjernas rättigheter och ingripa mera när det gäller missbrukande barn, medan Widar Andersson (s) framhöll frivillghetssamhället som det bästa för både vuxna och barn.
Alla 8-10-åringar till föräldrar med problem är sedda av myndigheter, försäkrade han, vilket ledde till en rad protester från panel och publik. Barn är alltför lite sedda, de vuxna skuggar dem. Lena Nyberg höll med.  Men också om att frivilligsamhället behövs, alla barn vill inte tala med myndigheter.
Det tröttsamma uttrycket ”faller mellan stolarna” dök upp, men inte så ofta.

Att alkoholkonsumtionen ökat med 25 procent sedan vi gick med i EU och att unga kvinnor i dag kan ha utvecklat ett missbruksbeteende innan de blir gravida är en del av det som gör frågan så svår att hantera, framhöll Desirée Pethrus Engström, som själv är socionom och arbetade på behandlingshem för kvinnliga missbrukare innan hon blev riksdagsledamot. Att ge tillbaks barn till föräldrar som ett led i rehabiliteringen förespråkar hon inte.
– Låt oss inte fastna i snällhetsfällan!
Den snällhet som fortfarande behövs, och som det är brist på är den som de här barnen lider sån skriande brist på. Vanliga, hyggliga vuxna att gå till när det är för hemskt hemma.
–  Var är alla snälla tanter som fanns förr, såna behöver vi många av, sa Cecilia Modig.

 | Foto: Tobias Holmqvist |