Det tog sig för Mona
Efter en tveksam start tog det sig och Mona Sahlin gjorde en helt godkänd debut som talare i Almedalen. Cirka 15 applåder blev det, för så vitt skilda saker som återställd A-kassa, rätten för unga att få vara sig själva, könsneutrala äktenskap och en ny social bostadspolitik.
Rubrik: Liv tycker
Mona Sahlin, omgiven av ett rejält uppbåd poliser, som trängdes tillsammans med unga nykterister, medelålders mediefollk, lobbyister, små stojande barn och alla andra som får Almedalen att bli som en modern sorts marknad och kyrkbackssnack i ett, var inte riktigt så cool som hon brukar.
Nej, hon pratade ovanligt fort och verkade osedvanligt bunden till sitt manus och var helt klart lite nervös. I alla fall inledningsvis. Mycket sympatiskt.
Att avgränsa något eget, som skiljer ut socialdemokraterna från alliansregeringen, dominerad av ”moderata kameleonter”, som hon sa, som gärna byter fot och fråga när opinionen så vill, ja det är inte så lätt.
Men Mona Sahlin har hittat en egen röd tråd, en egen ton och tilltal.
Inte minst känns hon trovärdig när det gäller engagemanget i klimatfrågorna, där Fredrik Reinfeldt å det pinsammaste påstår sig ha ”plöjt jungfrulig mark”. Hon är där i gott sällskap med bland andra de mördade politikerna Olof Palme, Anna Lindh, men också, i rättvisans namn med Göran Persson.
Mona Sahlin lyssnade på Danisch Sial och Emelie Lanninge.
Foto: Tobias Holmqvist
Sahlin är också engagerad och nyskapande när hon presenterar sin ungdomspanel. 30 unga, varav inte alla troende socialdemokrater, ska hjälpa henne och sossarna att hitta rätt fokus för framtiden.
Bra! Emelie Lanninge från Eskilstuna och Danisch Sial från Bandhagen medverkade på scenen. För det är så sant som en av panelens deltagare Danisch, slog fast i Almedalen, att generationen född under 1980-talet är kanske den första som får det sämre än sina föräldrar. Inte minst när det gäller den skriande bristen på bostäder till vettiga priser.
Själv minns jag 19-årsdagen och min gymnasieexamen som en port mot friheten. Mot ett eget hem, ett eget jobb och en tillvaro fri från föräldrar. Det var ingen konst att få en timanställning, vilket är detsamma i dag. Men inte heller omöjligt att senare få fast jobb. Och våga säga upp ett fast jobb, eller flera. En lägenhet även för en timanställd tågvärdinna var inga som helst problem. Malmö var fullt av små hyreslägenheter med rimliga avgifter.
Att släppa marknadshyrorna fria i storstäderna, att sälja ut det mesta till bostadsrätter och sänka fastighetsskatten för de förmögna, tja, allt detta gör Mona Sahlins betoning av de ungas rättigheter till en verkligt viktig politikerfråga.
