Jan Björklund, snart ny folkpartiledare, har profilerat sig som skolans kämpe. Med honom som pådrivare i alliansens politik har det blivit hårdare tag mot ”flum”. Och med alliansens skolpolitik har den andra chansen avskaffats, eller i vart fall avgränsats rejält. Den ljusa framtiden är reserverad för de redan privilegierade.

Det betyder bland annat att Komvux, i alla fall i Stockholm, från 1 juli i år stängs för elever som har fullständiga betyg från sin gymnasielinje, men som nu vill komplettera med några ämnen, för att komma in på sin drömutbildning. Ska det göras får det göras privat, med andra ord kostar det pengar.  Den kommunala vuxenutbildningen minskar kraftigt i hela landet.

En andra chans finns därmed inte ens för en 19-åring som i 14-årsåldern gjorde ett felaktigt val!
Detta trots att forskning visar att unga inte är mogna att ta överlagda och strategiska beslut om sin framtid förrän i 20-årsåldern. Hjärnan är helt enkelt inte redo.
Men Björklund och alliansen fortsätter med att gå tillbaks till 50-talets klassamhälle. Det ska bli möjligt att välja en renare yrkeslinje, utan behörighet till högskolan.  Tidigt ska unga, som kommer från hem utan studietradition göra val som stänger dörrar resten av livet.
Vårdlinjens tjejer ska inte kunna bli läkare med andra ord. Arbetare bli vid din läst.

Till detta kommer ändrade intagningsregler till universitet och högskolor som gör det svårare för äldre människor med yrkeserfarenhet att komma in. Det lärande arbetslivet och möjligheten att ständigt utvecklas läggs också på ”flumhyllan” och skärper klassklyftorna. Bland vuxenstudenterna finns många från LO-leden som vågat ta steget först efter en tid i arbete.
Unga som slarvat och skolkat bort några år i skolan har det tufft redan utan alliansen nya hårda tag. Trots talet om att minska ”utanförskapet” har det ökat för vissa grupper.

Antalet långtidsarbetslösa ungdomar har ökat kraftigt sedan förra året. I april var det 10 000, jämfört med 2 200 i april förra året.  Ams måste samtidigt kraftigt dra ner på all arbetsmarknadsutbildning och har inget att erbjuda dem som står längst bort från arbetsmarknaden.
Den kommunala ungdomspraktiken och ungdomsgarantin, som tidigare trädde in efter 100 dagars arbetslöshet, för 18-24-åringar avskaffas. Regeringen menar att arbetsgivarna själva ska utbilda de ungdomar de anställer när arbetsgivaravgiften sänks och vill inte ha några kommunala beredskapsjobb.  

Högkonjunkturen och de sänkta arbetsgivaravgifterna kommer att ge många en skjuts, men för de längst bak i arbetslöshetskön är det tuffare.
Arbetsmarknadsjournalist Anna Danielsson skriver i SvD 13 juni 2007 under rubriken Ljus men tudelad arbetsmarknad:  
”För alla med rätt utbildning och rätt erfarenhet väntar strålande tider. /—/ Men idag finns det ytterst få utbildningsresurser för dem som måste komplettera sina utbildningar./—/Risken är därför att en ljus, men tudelad arbetsmarknad väntar de kommande åren.”

Antalet unga som får sjuk- och aktivitetsersättning (förtidspension) på grund av depression har ökat mer än tio gånger de senaste åren. Detta kan inte den nuvarande regeringen lastas för, men att skrota möjligheterna till hjälp från det offentliga kan inte göra det lättare för dem att komma igen.
Aftonbladet skriver på ledarplats (070616): ”Ett samhälle som tror och satsar på unga även när de är bräckliga får färre unga med depressioner, ångest och oro. Alternativet är att fortsätta som nu och tillintetgöra många människor redan innan deras liv har börjat. Det är oanständigt.”

Unga vuxna behöver många möjligheter. Och även för den som vaknar sent ska det gå att få ett bra liv. Det ska aldrig vara för sent att få en andra chans.