Marcoolio sjunger: om reggae på sommaren, att dricka öl, hemkört & cola, vara ”lite lullig var dag”.  Och statistiken för konsumtionen hänger med.

På väg upp mot Västerbron för att kolla maratonlöparna i den 32-gradiga värmen möter jag en karavan soltörstiga på väg mot Långholmens gräsmattor. I de färgade påsarna från systemet finns jätteförråd av starköl och annat alkoholrikt, som ska hålla törsten stången i hettan. Kan inte låta blir att häpna över hur många ungdomar och äldre som ser drickande mitt på dagen som så självklart, även när barn finns med. Vad är det för fel på vatten och vanlig hederlig fika?

Men de kanske firar EU-demokratin, att det nu är fritt fram att importera sprit via nätet, i den heliga fria rörlighetens namn. Tullen kommer knappast att kunna kolla att skatt betalas in i förväg.
Och EU-kratin, som talar om konkurrens på lika villkor, men förbjuder länder att skärpa kraven för att uppnå bättre miljö och folkhälsa har vunnit ännu en seger. Ett försök att skapa någon sorts gemensam front mot alkoholmissbruket har förstås röstats ner. Beklämmande!

Knappast någon aktivitet i dag är fredad från supande, även idrotten är idag ihopkopplad med alkohol på ett olustigt sätt. Sportkrönikören Sune Sylvén i SvD knyter an till ämnet när han tar upp dryckesvanorna inom idrotten i allmänhet och fotbollen i synnerhet. under rubriken ”Svensk fotboll stinker – av öl” (SvD 07/06/10): 
”Det går en ölstank genom svensk idrott och det underliga är att ingen ansvarig verkar bry sig om det. Längre. /- –/Onykterheten är definitivt en av orsakerna till oron på och runt fotbollsarenorna”, skriver han bland annat och ser hur den kommande sponsorn Absolut Vodka (!!) öppnar för spritbarer när nya Råsunda-arenan står klar. Idrottsrörelsen accepterar tyst och skulle inte ens komma på tanken att återuppliva Spola Kröken-kampanjen, av rädsla för att missa några sköna miljoner. (Sen får vi skattebetalare ta hand om kostnaderna för krossade glas, krossade käkar och krossade familjer.)

Under morgonens joggingtur, efter festen, ligger resterna utströdda på marken och nedtrampade burkar trängs med engångsgrillar, kycklingben och flaskor. Till glädje endast för råttor, lösspringande hundar och måsar.
Grabbarna med sina flakmoppar, som håller Långholmen så rent och fint i ur och skur har fullt upp.  Det som i min barndom var en dödssynd, att skräpa ner, verkar i dag vara det mest naturliga beteendet. Vart tog kampanjen Ett renare Stockholm vägen? Och vad ställer det för krav på oss? Större papperskorgar vore bra, men det verkar inte hjälpa eftersom folk inte orkar gå ens några meter med sina sopor. 
Usch, jag känner mig precis så gnällig som jag låter!

Förr hette det att vi svenskar bara super för att det är så spännande och förbjudet. Tyvärr visar det sig vara precis tvärtom. Ju större tillgång och acceptans desto mer ökar drickandet och alla de skador som följer i alkoholflodens spår.