Illustration av Magnus BardAvtalet är en seger för partssystemet.
Kommunal får gehör för sin viktigaste fråga, den om kvinnopotterna. 405 kronor av de totalt lägst 2 525 kronorna, som lönerna ska höjas med under tre år, har tillkommit just för att förbundet har en stor grupp kvinnor som tjänar under 20 000 kronor i månaden.
Deltidsmåttet räknas upp från 17 till 20 timmar, så att deltidare kan få rätt till a-kassa, enligt de nya och hårda regler som alliansregeringen infört.
Kommunal får rejäla nivåer i avtalet och engångsbeloppet ger pengar snabbt.

Arbetsgivarna kan känna sig nöjda med att endast 175 kronor av pengarna är garanterade under år två och tre.
Det stärker den lokala lönebildningen och även arbetsgivarnas makt över fördelningen. Dock, med aktiva fack är chanserna goda till bra uppgörelser åt lågavlönade.
Förmodligen är arbetsgivarna inte heller missbelåtna med att lägstalönerna inte höjs förrän i april 2009. Antalet som får nytta av höjningen kan också sjunka i takt med att lönerna höjs, men markeringen är ändå ett steg i rätt riktning.
Kommuner och landsting, oavsett partifärg, har gjort sig beredda på att betala. För låga lönepåslag kan straffa sig när efterfrågan på personal ökar och någon b-arbetsmarknad vill de offentliga arbetsgivarna inte se, deklarerar de tydligt i tidningen Dagens Samhälle 17/2007. Även Ingela Gardner Sundström och Helene Fritzon, den senare vice ordförande i SKL:s förhandlingsdelegation, verkar nöjda med kvinnosatsningarna.

Sannolikt var det Handels avtal som banat väg och fungerat som murbräcka för kommunalarna, som nu fått ett av arbetsmarknadens bästa avtal. Första steget har tagits men vägen mot utjämning gentemot männen i industriförbunden är fortfarande mycket lång.
I vanlig ordning angriper Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström facket. Men det här avtalet hotar ingen samhällsekonomi, däremot ger det både kommunalarna och arbetsgivarna förutsättningar för att både klara rekryteringen och kunna leva på sin lön.