Det Persson ”visste” var att socialdemokraterna skulle klara hem valrörelsen. Och att det som gjorts var bra och tillräckligt. Han fick partiledningen med sig på en valrörelse utan sysselsättningsfrågor.
Denna förnöjsamhet, gav Kommunals 1:e vice ordförande Lars-Åke Almqvist en lika stark insikt, fast tvärtom, berättade han på kongressens tredje dag:

– Jag tänkte när jag hörde Göran Persson första maj säga att arbetslösheten inte var något problem: Aj fan, nu går det åt helvete.
Och utredningschef Rolf Andersson höll med:
– Vi såg ju hur arbetslösheten ökade och att 20 procent av ungdomarna saknade jobb. När jag hörde Göran Perssons förnöjsamhet blev jag övertygad om att valet var förlorat.

Det handlade om Kommunals rapport, Vägar till nya jobb, o som syftar till att ge stöd och underlag i den debatt som måste föras om sysselsättningen, oavsett vem som regerar. Någon enda väg finns inte, framhåll Rolf Andersson. Men facket vill hävda arbetslinjen, som har försvagats. Det innebär en balans mellan krav och stöd. Nu håller allt på att vältras över till att bli individens eget ansvar.

Och som av en tanke tog riksdagens borgerliga majoritet denna dag ett nytt beslut där varje individ som blir arbetslös måste ta första bästa jobb som erbjuds och även flytta till jobben för att få ut a-kassa. Dessutom ska arbetsmarknadsåtgärder räknas in i a-kassedagarna Piskan viner ett snäpp hårdare.

Att resa, bryta upp och pendla ska bli alla arbetslösas plikt. Men regeringen gör inget för att underlätta pendlandet. Det kostar mycket pengar, och med avskaffandet av enhetstaxan är Stockholm inte längre en sammanhållen region, där det är lätt och billigt att åka kollektivt. Det känns omodernt, ojämlikt, dåligt för infrastrukturen och riktigt uselt för arbetssökande med låga löner.

Som ett vägval såg även Dan Gabrielsson från Skaraborg sitt förslag om en värdegrundsutbildning för fackliga företrädare. Utan denna ingen valseger 2010, slog han fast så övertygande att kongressen hängde på. Det måste pratas politik på arbetsplatserna. Och finnas en ideologisk motståndskraft när Reinfeldt och hans gäng börjar fjäska under valåret.

Är det ett steg tillbaks, eller ett fram, när den välbekanta yrkestiteln undersköterska återtar sin plats som officiell titulatur? Någon stor sensation kan det knappast bli ute i medlemsleden, som förmodligen inte hört mycket om den titel, omvårdnadssköterska, som en tidigare kongress röstade igenom. Lotta Bergström, Stockholm och Anders Svärd, Kävlinge, fick en majoritet av kongressen att rösta emot förbundsstyrelsens förslag att behålla titeln omvårdnadssköterska.

Att förpassa det ordet till minnenas arkiv kan dock knappast vara särskilt besvärligt. Och precis som Anders tycker jag att under står för de många små mirakel som denna och andra yrkesgrupper åstadkommer varje dag. Vi på KA har tagit ett steg till och skriver allt oftare det prakttiska och korta uska. Kanske ett nytt vägval till nästa kongress..?

Bland alla val var det förstås också viktiga omval och nyval, och en del bortval. Alla får inte plats när styrelseposter ska besättas och det känns säkert i magen både för dem som får förtroende och dem som inte får vara med.  Att Ylva Thörn har blivit en mäkta populär ordförande är helt klart. Hon fick för andra gången på tre dagar en kraftig och värmande stående applåd när hon valdes för sin tredje period.

 När Annelie Helander om två år tar över förste vice ordförandeskapet efter Lars-Åke Almqvist blir hon inte längre ensam kvinna i förbundets ledning. Hon lovade lika mycket förändringsvilja som sin företrädare, vilket säkert betyder att hon, liksom Lars-Åke, bereder sig på en och annan fajt. Det brukar ju drabba den som vill röra om i grytorna.

Det roliga med en kongress är alla som i talarstolen engagerat och personligt delar med sig av tankar om jobbet och livet. Som Mats Nyberg som jobbat mot kvinnomisshandel, Carina Lenngren som försöker hålla stånd mot ojusta privata arbetsgivare, Eller Magnus Jansson som stöttar kommunalare som vill plugga. Det handlar om kamp med hjärtat och en röd tråd, som många av talarna hade som tema.

Drivkrafter som får exempelvis solidaritets- och demokratipristagaren Katarina Henriksson, elevassistent i Örebro, att nattvandra för att ge ungdomarna trygghet i sitt bostadsområde.
Och som Eva-Karin Persson, kulturansvarig i sektionen i Karlskoga och eldsjälspristagare uttryckte saken: ”Jag jobbar med utbildning. Medvetna medlemmar är värda allt. Och kultur är allt.”

Att Folkets Husrörelsen fick Kommunals kulturstipendium för sitt arbete med Digital kulturdistribution är verkligen välförtjänt. Och när de nu lyckats få sända direkt från Metropolitanoperan i New York så har även vår Kungliga Opera och Dramaten förstått värdet av att kunna nå ut med digitala föreställningar i hela Sverige.

Själv minns jag en förtrollad afton i Svegs Folkets Hus. Jag var ung, hade fått ett vikariat som lokalredaktör på ÖP, det var ensamt och nöjena var få. Men på Folkets Hus kördes Borta med Vinden och jag fick en underbar kväll i oktoberrusket.
Underskatta inte värdet av en projektor och en lokal i folkets tjänst. Om den sen är analog eller kör ettor och nollor har ingen betydelse. .