”Mr LO” säger adieu efter 18 år i Bryssel

Sven menar att fackets möjlighet att påverka nu är större i Bryssel än i Stockholm. Medan Alliansen försämrar a-kassan och vill göra det lättare att anställa tillfälligt, så har Europafacket fått ökat självförtroende och respekt efter framgången med tjänstedirektivet.
– Inom Europafacket finns partipolitiskt neutrala, socialistiska och kristdemokratiska fackföreningar. De har kanaler in i de två stora partigrupperingarna i parlamentet som är beredda att lyssna på våra krav.
Det lilla soffbordet och skrivbordet i hans tjänsterum är fyllda av böcker och tidskrifter om politik och ekonomi. Bredvid datorn ligger Financial Times.
– Jag börjar varje dag med att läsa den tidningen. Det är nödvändigt för att hänga med. Jag kan då följa världshändelserna och se hur vädret är i Värmland där jag har kvar mitt gamla föräldrahem.

OUMBÄRLIG TIDNING. Dagen börjar med att kolla världshändelserna. Financial Times är ett måste för Sven Svensson.
Foto: Juha Roininen

Vad gör han då som lobbyist för facket? Sven försöker ha koll på allt som är på gång inom EU:s parlament, kommission och ministerråd.
Förutom tidningarna han läser så har han skaffat sig ett stort nät av kontakter bland politiker och EU–tjänstemän. Viktig information skickar han hem till LO, TCO och SACO.
En stor del av tiden går åt till att ta emot studiebesök från Sverige.
– I snitt kommer det en grupp hit varannan dag. På 18 år har vi haft sammanlagt omkring 25 000 besökare.
Sist men inte minst försöker han påverka besluten inom EU enligt de svenska fackens önskemål.

För att försöka få mer kläm på vad en lobbyist för facket gör i Bryssel är jag under tre dagar Svens skugga. Jag följer honom troget i varje steg han tar. Det kommer att bli allt från mingelparty till samtal om EU:s nya grundlag.
Dag 1 är till stor del en dag på kontoret med att läsa tidningar, svara på epost och ringa telefonsamtal. Han börjar sammanställa vilka kontakter som togs och vilka som var inblandade i lobbyarbetet mot kommissionens förslag till tjänstedirektiv.
– Det finska fackliga informationskontoret fick i december 2003 tag i ett förslag från kommissionen. De bad mig titta på det, och vi fann snabbt att förslaget skulle hota den nordiska modellen med kollektivavtal och leda till social dumping, berättar Sven.
Han skickade kommissionens förslag till facken i Sverige och uppmanade dem att reagera.
Nu började ett intensivt lobbyarbete inför de beslut om direktivet som skulle tas i parlamentet och ministerrådet.
– Vi i Europafacket bestämde oss för att inte säga nej utan att vara konstruktiva. Vi ville att den nationella arbetsrätten inte skulle påverkas av förslaget.
Sven beskriver hur avvisande kommissionen och de borgerliga politikerna var att diskutera förslaget med de fackliga företrädarna.
– Vi var den objudna gästen. De tyckte inte att vi hade med saken att göra. Men på slutet var vi hedersgästen, säger han stolt.

Sven berättar livligt och med stort engagemang. Ofta reser han sig, går några steg innan han vänder tillbaka till stolen, eller så byter han från stolen vid skrivbordet till någon av fåtöljerna i den lilla soffgruppen.
Händerna gestikulerar eller drar i slipsen.
De för facket centrala meningarna i tjänstedirektivet har skrivits av jurister som arbetar för LO-TCO-SACO.
– Vi fick igenom våra krav till 95 procent. Det här visar hur vi ska jobba. Ha koll på vad som händer, reagera snabbt och vara konstruktiva till förändringar i stället för att säga nej. Samtidigt måste vi skapa opinion, protestera och demonstrera om så behövs, sammanfattar Sven.
Hans goda insyn i vad som hände i förhandlingsspelet i parlamentet bidrog till att facken kunde komma med förlösande förslag till lösningar. Han hade inte minst nytta av att hans son Nicolas arbetar för socialistgruppen i parlamentet.
– Självklart var detta en fördel. Vi har ofta mycket intressant att prata om.

MINGEL. Margot Wallström och Sven Svensson tog en pratstund med varandra vid Lena Ags (Wallströms pressekreterare) avskedsfest.

Vi träffar senare på eftermiddagen Nicolas på en avskedsfest som Margot Wallströms pressekreterare Lena Ag håller i sin bostad. Sven rör sig vant mellan tjänstemän och politiker från parlamentet och kommissionen som är inbjudna. Några nyheter värda att rapportera hem får han inte med sig denna gång.
Men han knyter kontakt med Margot Wallströms blivande vice kabinettschef  Patrick Costello. I hennes stab har han bland annat ansvaret att bevaka fackets nyckelfrågor: EU: s strategi för tillväxt och jobb, de sociala frågorna och den inre marknaden.
Just nu är det lugnt på arbetsrättens område när det gäller förslag på ny eller ändrad EU-lagstiftning.
– Det är ett resultat av den förskjutning från mitten-vänster till mitten-höger som råder i EU. Detta är en följd av valen i EU:s medlemsländer. Kommissionen vill också satsa mer på företagens tillväxt än på sociala och arbetsrättsliga frågor.
Men en fråga bekymrar Sven och de svenska facken. Det är förslaget om att införa en europeisk bolagsrätt. Vilka regler och vilken lagstiftning ska gälla för företag med verksamhet i flera länder?
– Ska den svenska MBL och lagen om löntagarrepresentation i bolagsstyrelser kunna sättas åt sidan för att ett företag i Sverige bestämmer sig för att flytta huvudkontoret utomlands? Vi måste nu försöka förhindra att några olyckor sker när ett direktiv om bolagsrätt tas fram, förklarar han.

MÖTE. Wolfgang Kowalsky från Europafacket leder mötet med Sven Svensson, Katharina Erdmenger och de andra från de fackliga informationskontoren.

Nästa dag ska Europafackets sociala kommitté träffas för att diskutera frågan. Inför detta möte har Sven och hans tyska kollega Katharina Erdmenger ordnat ett möte mellan jurister från de svenska och tyska facken för att försöka finna en gemensam linje att driva.
Från festen hos Lena Ag beger vi oss till en restaurang i Bryssel för att äta middag med Katharina Erdmenger, Dan Holke från LO-TCO-SACO Rättsskydd, chefsjuristen Ingemar Hamskär från TCO och ombudsmannen Johan Ingelskog från LO. Med på middagen finns även två jurister och en handelspolitisk expert från DGB, tyska LO.
Klockan är nära elva på kvällen innan vi bryter upp och tar oss ner i tunnelbanan för att åka hem. Jag ber Sven att nämna fem positiva och fem negativa saker med EU.
Han vägrar svara på min fråga.
– Det är som att fråga mig vad jag tycker om politiken i Sverige. Allt hänger ju på hur de politiska styrkeförhållandena ser ut. Det som är bra idag kan vara dåligt i morgon eller tvärtom beroende på vilka politiska krafter som röstas fram i valen.
Jag ber honom att ändå till i morgon försöka hitta några bra och dåliga exempel med EU. Strax före nio nästa dag dyker han upp vid informationskontoret. Ögonen ser trötta ut. Men de får snart tillbaka glimten efter en stor kopp kaffe och läsningen av Financial Times.
En halvtimme senare kommer en studiegrupp från TCO på besök. Under en timmes tid berättar Sven om informationskontoret och det politiska läget i EU. Men han kommenterar också det politiska läget i Sverige och i övriga världen.

TCO-gruppen får höra av Sven att det är fel att skilja på EU-frågor och inrikespolitik i Sverige.
– Nästan alla beslut som fattas i Sveriges riksdag, landsting och kommuner styrs av redan fattade beslut i EU. Till och med fackens möjligheter att ställa olika krav i avtalsförhandlingar påverkas av EU-beslut. Ni måste lägga till EU-dimensionen i allt ni sysslar med.
– Det är allvarligt att inte politikerna i Sveriges riksdag fattar detta.
Han uppmanar gruppen att gå in på riksdagens hemsida och läsa protokollet från debatten om kommissionens grönbok om arbetsrätten.
– Då kan ni läsa hur socialdemokrater, vänsterpartister och andra svamlar om att EU inte ska lägga sig i arbetsrätten. Har de helt missat att svenska lagar och avtal ändrats efter EU-beslut om arbetstider, jämställdhet, medbestämmande, arbetsmiljö, deltidsanställda, tillfälligt anställda och mycket annat?
Att EU skulle vara för långt bort från vanligt folk eller odemokratiskt håller han inte med om.
– Det är de som inte röstar i de allmänna valen som är det demokratiska underskottet i EU. Jag tycker inte att en socialdemokrat ska gnälla om hon inte dessförinnan har röstat på socialdemokrater till riksdagen och EU-parlamentet, för att den vägen försöka påverka besluten i EU.
Det är dags att ge sig av till Europafackets hus där det är ett möte med kollegorna från de andra fackliga informationskontoren. Sven tar sin portfölj och kliver med stora raska steg iväg mot tunnelbanan.
På dagordningen finns kommissionens grönbok om arbetsrätt samt Europafackets namninsamling till stöd för offentliga sektorn. Målet är att få en miljon namnunderskrifter.
Än så länge har bara 100 000 skrivit på.

Europafacket har kongress i maj i spanska Sevilla. Till ny ordförande väljs då Wanja Lundby-Wedin, kommunalare och LO:s ordförande. Bland de inbjudna talarna finns bland andra kommissionären Vladi mir Spidla som ansvarar för arbetsmarknadsoch jämställdhetsfrågor.
– Han kommer från Tjeckien. Den tjeckiske presidenten har sagt till EU:s nuvarande ordförande, tyske förbundskanslern Angela Merkel, att han inte tycker att kvinnor och män är likvärdiga, berättar Sven.
Efter en snabb fika vid en uteservering ska han och Katharina Erdmenger tillbaka in i Europafackets Hus för överläggning med vice generalsekreteraren Reiner Hoffmann.
Sven börjar med att på uppdrag av Wanja Lundby-Wedin fråga om vad som förväntas av henne under kongressen och om det är några toppmöten med EU:s ledare hon ska boka in.

Han framför också att LO vill att det skrivs mer om arbetsmiljön i förslaget till kongressdokument. Reiner Hoffmann lovar att det ska bli så.
På kvällen har finska informationskontoret en mottagning för att presentera sina två nya chefer. Sven går runt bland gästerna och utbyter Brysselskvaller. Han talar bland annat med John Monks, Europa fackets generalsekreterare. De diskuterar det möte Monks ska ha med Angela Merkel. Då ska frågan om EU:s nya fördrag behandlas.
Dagen därpå är det två nya studiebesök på informationskontoret, en grupp med skånska kommunalpolitiker och en grupp från Brunnsvik med blivande ombudsmän i LO-förbunden.
Vad är då det värsta bakslaget för honom under tiden som lobbyist i Bryssel?
– Det är att ingen annan vill ha mitt jobb. Vi har letat sedan 2005 men ännu inte hittat någon som vill bli min efterträdare, säger Sven dystert.

Sven Svenssons plus och minus om EU
(+) Fred i Europa. Värdegemenskap om synen på demokrati. Samlade insatser för att lösa klimatfrågan och rättvis fördelning i den globala handeln. Välfärden ökar för EU:s medborgare.
(-) Jordbrukspolitiken, en stor del av pengarna borde satsas på forskning om miljön. Inflationsbekämpningen som drivits för långt på bekostnad av sysselsättningen.