Ingen rea på kvinnojobben
Avtalsrörelsen denna vår rör upp känslor. Svenskt Näringsliv får vredesutbrott för att LO-facken är "militant" samordnade i sina krav.
Trots att inga avtal hittills klättrat över den ribba som facken lagt för att kunna genomföra sin kvinnosatsning så öser vd Urban Bäckström galla över fackets makt, den lagstadgade konflikträtten, kollektivavtalen och indirekt den moderatledda regeringens ohörsamhet att försämra ännu mer för löntagarna.
Visserligen knäcker sämre a-kassa ekonomin för arbetslösa, det är snart möjligt att göra stora avdrag för hemhjälp, fastighetsskatt, samt förmögenhetsskatt har tagits bort, det mesta av statens företag ska säljas ut och till och med universitetssjukhus är till salu på marknaden. Men det är inte nog för Svenskt Näringsliv. Inget är så dåligt att det inte kan bli sämre. Om organisationen vore lite mer intresserad av att bevara den svenska modellen där parterna faktiskt gör upp om måttliga löneökningar, som ger reallöneutveckling, i en relativt konfliktfri miljö, så skulle Bäckström ta in lite mer fakta och argument innan de vreda pressmeddelandena skickas ut från hökboet på Blasieholmen. Riksbanken hotar med räntehöjningar, trots att de avtal som hittills rotts i land alla ligger inom den stipulerade ramen.
Gruvjobbarnas vilda strejk för att få upp lönerna (som ligger runt 27 000 i månaden) lokalt med ytterligare fyra tusenlappar har inte mötts av samma protester från arbetsgivarna centralt. Även facken har legat lågt, för att inte reta gubbarna i Malmfälten. Men det går inte att trovärdigt slåss både för samordningen och samtidigt stötta dem som inte accepterar den! Om kvinnorna ska få lite mer i år så måste ju någon (männen i industriförbunden) få något mindre, i procent och reellt. Ska detta vara trovärdigt måste både fack och arbetsgivare ställa upp på tankegångarna. Om gruvjobbarna vill ha jämställdhet skulle de försvara att fruarna i år får högre inkomster i plånboken och löner som de kan leva på i stället för att bli försörjda av sina män.. Det finns inga särskilda pengar nere i gruvan, utan ett löneutrymme runt 4 procent som ska fördelas med kvinnorna i fokus.
Muller och buller utan hänsyn till de kommunalare som nu väntar på sin tur känns varken rättvist eller solidariskt.
