Den konstant upprörde vdn Urban Bäckström som själv toppstyr sina medlemsförbund allt vad tygen håller är ännu en gång irriterad över att LO:s fackförbund håller ihop och försöker sluta avtal enligt den (alls inte inflationsdrivande) modell för lönekrav som förbunden enats om.

Svenskt Näringsliv låtsas att de förordar stor lokal frihet – men så snart denna frihet riskerar att förbättra för några lågavlönade människor (läs kvinnor) då hotas närapå världsfreden, i alla fall jobben i hela Sverige.
I ett ampert pressmeddelande i dag med anledning av att Riksbanken inte höjt räntan varnas det för ”konsekvenserna av de växande lönekrav som LO:s hårda och militanta samordning lett fram till.” Det ”kan leda till att jobbtillväxten stannar av”, varnar Urban Bäckström.

Ursäkta men vilka växande lönekrav handlar det om? Hittils har alla avtal slutits inom samordningen. Även Handels avtal, som Svenskt Näringsliv utan framgång försökte stoppa, trots att krontalspåslaget höll sig helt inom samordningsramen. Tänker han oå Kommunal?

Skulle handlare och verkstadsföretagare tveka inför anställningar för att det gjorts en beskedlig jämställdhetssatsning så att handelns folk i kronor fått lika mycket som industrins? Snarare tvärtom, det behövs bättre villkor för att få in människor i yrket.
Bäckström blickar tillbaks på det socialdemoratiska styret, då det rådde lugn och ro och god ordning på arbetsmarknaden. Tio år med måttliga löneökningar och god reallönetillväxt, slår han fast.

Annat är det nu, nu hotas arbetsmarknaden om inte strejkrätten försämras och arbetsrätten ”reformeras”. Gillar han inte alliansen och en borgerlig regering?.

Det är väl dags att coola ner lite nu, om man är företrädare för arbetsgivarna. Du är inte längre riksbankschef Urban Bäckström! Och du vet nog innerst inne  (vilket även Riksbanken borde känna till) att de löneökningar som i dag är aktuella knappast kan spä på inflationen mer än någon tiondels procent. Vilket ju borde kunna passera eftersom Sverige under flera år hade för låg inflation, utan att Riksbanken gjorde något för att kompensera för detta.

Men Bäckström pustar och frustar och hoppas väl att någon ska känna det kalla draget, exempelvis Sveriges största fackförbund Kommunal och deras motpart SKL, som just nu diskuterar lönebudet.
(Men han vet förstås att det är arbetsgivarna som bestämmer mest på arbetsmarknaden. Och att dessa i lönerörelser har åtskilliga maktverktyg i förhandlingsspelet. Sverige har ett fredligt arbetsklimat, med få konfliktdagar, jämfört med övriga Europa.)

Om Riksbanken verkligen anser att lönekraven hotar inflationen hade de höjt räntan nu. Vad Urban Bäckström är ute efter är snarare att varna och rentav skrämma de fack som är kvar på arbetsmarknaden, som ännu inte slutit avtal. Han gillar uppenbarligen inte kvinnosatningar och låglöneprofil på avtalen. Han kanske går några medlemsförbunds ärenden, men hans maktspråk är otidsenligt, orimligt och ganska obehagligt.