Nästan alla kan dock ringa och ta emot samtal på arbetstid. Bara cirka fyra procent av LO-medlemmarna har inte denna frihet.
Det framgår av LOs årliga undersökning ”Röster om facket och jobbet”. I rapportserien Röster om facket och jobbet kommer LO nu med den fjärde rapporten av sju som ska publiceras under 2007.
Liknande undersökningar är gjorda 1988, 1993, 1998 och 2002.

Av rapporten framgår att det är en klar skillnad mellan friheter för män och kvinnor. LO-kvinnor har minst frihet i jobbet. Det finns också ett samband med lönen. Ju mindre man tjänar desto mindre är friheten. Nästan alla som har mer än 40 000 i månaden kan bestämma över sin arbetstid själva medan bara 31 procent av de med 16 000 i lön har flextid.

Klasstrappan vad det gäller flextid är tydlig:
Längst ner på trappan finns 29 procent av LO-kvinnorna.
På trappsteget över står 36 procent av LO-männen.
Och högst står 81 procent av akademikermännen.

– Det är viktigt med frihet i jobbet, säger Ulla Lindqvist, LOs andre vice ordförande. Att ha mycket liten frihet kan påverka de egna livsvillkoren och en stor bundenhet i arbetet kan innebära risker för hälsan.

När det gäller semestern går det dock åt rätt håll.1988 kunde bara 44 procent av LOs medlemmar själva bestämma när de ville ha semester. Idag är siffran 57 procent.
LO-kvinnor är nästan genomgående den grupp som har minst tillgång till olika förmåner i arbetet. Ett tydligt exempel är förmånen av fri läkarvård där LO-kvinnor till klart lägre andel har den förmånen jämfört med såväl LO-män som TCO- och SACO-medlemmar.

– Att det är LO-förbundens kvinnor som i minst utsträckning har rätt till den subventionerade sjukvården är mycket stötande då det är den gruppen som har sämst hälsa och dessutom lägre löner, säger Ulla Lindqvist.