Samma rasism här som där
Sydafrika välkomnar oss med ännu ett inbrott. Gallren för våra fönster är uppbrutna då vi kommer från flygplatsen och våra vänner, som bott i vårt hus, har förlorat sin dator.
Vi suckar, ringer en handy-man som dunkar tillbaka gallret och täpper till hålet i muren.
– Det är Johannesburg, det är såhär ju, säger Jason, vår vän som förlorat datorn.
En stund senare sitter jag i en taxi. Chauffören vänder sig nyfiket om:
– Sverige, det är ju lika långt borta som månen! Hur är det där?
– Fantastiskt! svarar jag. Vi har ingen fattigdom och ingen kriminalitet!
– Hmmm… kommer det från chauffören Moses.
– Men du vet, fortsätter han, vi skulle inte heller ha någon fattigdom eller någon kriminalitet om det inte vore för utlänningarna. Dom kommer hit, dom tar våra jobb, dom begår brott – allt är deras fel!
Moses är en liten timid herre, inte någon storvuxen zulukrigare. Hans röst är mild när han lugnt konstaterar:
– Om regeringen stängde alla gränser, satte upp elektriskt staket som under apartheid och dödade alla som är här illegalt – då skulle våra problem försvinna!
Värre än den värsta Idi Amin visar sig den vänliga Moses vara. Zimbabwierna, moçambiqanerna, zambierna – allt är deras fel, hävdar han. Immigranterna som väller in och våldtar såväl kvinnor som det sydafrikanska samhället.
Fast – jag tycker mig känna igen hans ord. Argumentationen är bekant:
Om det inte vore för turkarna…eller nordafrikanerna… eller för chilenarna…
När jag var tonåring i Stockholm lät det: ”All brottslighet är juggarnas fel – Juggo-maffian… Yuksos…”
Några år senare i Paris: ”Nordafrikanerna – passa dej för dom! Knark, kreditkortsbedrägerier, våldtäkter…”
Rasistiska partier inför valet i höstas: ”Utlänningarna väller in, vi kan inte hantera det längre! Utan dem – inga våldtäkter, inga mord. Folkhemmet skulle blomstra!” Sure. Precis som att Sydafrika skulle vara jordens paradis om DOM bara försvann.
Egentligen är det väl mänskligt, att önska enkla lösningar. Att slippa ta eget ansvar och hävda att Hagamannens svenskhet bara är ett undantag – som om svenskar aldrig våldtagit. Och så låter vi rasismen vinna över komplexitet och solidaritet. Jag argumenterar med Moses och strax innan resans slut suckar han:
– Well, dom säger ju, zimbabwierna, att vi är ”all brothers, but from different mothers”.
JA
Fotbolls-VM 2010 i Sydafrika, hela Johannesburg bubblar av planering.
NEJ
Sverigedemokraternas popularitet – var vi inte klokare än så?